annawoman

Findusen hittade hem efter 9 dagar på vift. Våra grannar, som höll ögonen öppna när vi var borta, hittade honom på altanen och låste kvickt in honom i huset. De har även varit förbi och matat honom några dagar tills vi kom hem.

Skönt! Man vill inte behöva oroa sig för honom igen på ett tag nu... Men vågar man släppa ut honom? Vi ska ju resa bort i slutet av veckan igen och om han är borta igen så kan han ju inte åka till kattvakten.

Fast det går ju inte att hålla honom inne i flera dagar när vi är hemma...

Nu ikväll gick jag ut i trädgården och han följde med. Tänkte jag ska titta till min lilla odling av kantnepeta, en perenn även känd som kattmynta... De små plantorna har tagit sig fint, tills nu, när Findusen hittade dem och blev som tokig! Tydligen luktar de som godast när de är små! Han låg och korvade sig på dem, jamade med konstig röst och ville inte att jag skulle lyfta därifrån honom då jamade han ännu högre. Knäppt djur!

Vår lilla katt är på vift igen. Nu har han varit borta sen i onsdags, 5 dagar hittills. Ingen har sett skymten av honom, vi har frågat grannarna där vi vet han brukar dra omkring. Har inte sett något överkört längs vägen heller. Det är dock mycket gräs i dikena så där vet man ju inte vad som ligger.

Kanske är han borta, kanske är han på en årlig sommarpromenad... Hoppas på det senare...

Findus har sina ryck nu, han är hellre ute än inne och när han väl kommer in på dagtid så springer han runt och sladdar och hoppar hit och dit... Det kan iofs ha lite att göra med att det bankar och sågar och låter från snickarna i huset också. Fördelen är dock att kissemissen sover gott på nätterna!



Men han tycker det är härligt med våren och i förrgår fick jag min första present för året. En alldeles färsk nydödad näbbmus låg vackert upplagd på mattan utanför dörren! Tack, tack, sa jag och slängde iväg den in i tallplanteringen... :-)

Findus älskar att ligga i Hilmas babysitter. Nu när hon inte längre använder den så ofta så passar han på att njuta. Tutten skuffar han undan och sen snusar han gott...

Vi har en rolig katt. Sedan vi bytte dörr i vintras så utnyttjar han fönstret i dörren för att få komma in.

Findusen är min katt mest. Det är i mitt knä han ska sitta, jämt, i alla fall när jag sitter ner. Sedan spelar det ingen roll om jag försöker sitta vid datorn, äta frukost eller se på tv, han kommer alltid sättande och hoppar jamande upp till mig. Mysigt, mysigt!

Han tyckte dock att det var lite jobbigt när både jag och barnen var borta under tisdag kväll. Han var lite orolig och sov sen med Björn hela natten i sängen! Det har nog aldrig hänt förut... :-)

Igår kväll när jag kom hem från mitt öviksåkande så kom han direkt uppskuttande när jag satt mig i trappen för att ta av mig skorna! Mjau, mjau! I natt sov han på mig hela natten, trampade och gosade i morse när jag hade vaknat. Senare satt han förtvivlad utanför sovrumsdörren och jamade. Min teori är att han tror att barnen är där inne och att han vill vara med... Han blir nog glad när de kommer hem igen! :-)

Det var en gång en familj som hade en liten katt vid namn Findus. Han tyckte om att gå ut varje morgon när pappan i familjen åkte till jobbet. Findus brukade leka ute ungefär en timme och sedan komma in innan resten av familjen skulle åka iväg. Denna speciella morgon ville inte Findus komma in. Mamman ropade och ropade men han kom inte till dörren. Mamman gick iväg för att kamma håret och borsta tänderna, men lämnade dörren öppen så att katten skulle kunna komma in själv.

Efter en liten stund sa en av familjens pojkar att Findus lekte i hallen. Alla gick dit och såg den lilla sötnosen busa med en sko. Pojken plockade upp skon och tyckte att det var något konstigt med skon, det kom små ljud ifrån den... Det brukar det inte göra...

"Ah... det är en råtta" skrek pojken och slängde skon, varvid musen passade på att smita.

"Ah.... det är en mus" skrek mamman, som drabbades av någon oförklarlig skräck för möss, som hon aldrig haft förut. Hon högg tag i närmsta tillhygge (skohorn från IKEA) och började fäkta för fullt.

Båda pojkarna sprang med full fart ut till den nybyggda altanen och stängde igen dörren med en smäll. Sedan stod de där och tryckte näsorna mot rutan och undrade vad som hände.

Den numera vilda mamman började (med hjälp av skohornet) lyfta på kepsar, skor, väskor och annat skrot som av någon anledning alltid verkade landa på golvet i hallen. Tillslut hittade hon musen iklämd i hörnet under hatthyllan. Men så fort den fick chansen så smet den genom den smala springan mellan dörrarna till skrubben under trappen.



Mamman, som suckade, pustade och svor, (det senare enbart på insidan av huvudet för barnens skull) öppnade till skrubben och började plocka ut väska för väska därifrån också. Musen återfanns tillslut längst in i den mörka skrubben. Findusen, som gärna bistod med sina musfinnarkunskaper, hörde svaga pip från ena hörnet och fick tag på den lille gynnaren. Men istället för att ta krabaten och springa ut så försvann de med rask takt in i köket och in under skåpet.

Mamman, som nu svor lite högre eftersom hennes barn var ute på gården och inte kunde höra de fula orden, jagade efter och fann att musen var borta. Findusen bekräftade det hela genom att gå längs väggen under skåpet och letade.

Var hade den tagit vägen kan man ju fråga sig?! Jo, familjen har under våren bytt golv i nedervåningen och just bakom skåpet var golvsockeln bortplockad för målning. Mellan golvet och väggen fanns en liten springa alldeles lagom stor för en mus att krypa ner i...

Katt skaffas kanske för att få hjälp att bli av med massa möss, inte för att få hjälp att få fler möss i huset...

Findusen har varit lite sjuk, eller hängig snarare. Hela lördagkväll, söndag och halva måndagen har han varit trött och seg och mest legat och vilat. Knappt ätit någonting. I går eftermiddag började det vända, då åt han lite. Han följde efter mig ner i källaren igår kväll, men sprang inte iväg och busade som han normalt gör. Lilla stackaren! Han har de senaste nätterna sovit på fåtöljen bredvid min säng. Knappt rört sig därifrån på hela natten.

Men i natt blev han som vanligt igen. Vid 3-tiden kom först lilleman över till vår säng, efter en läskig mardröm om spindlar. Sen gick det bara någon minut så kom den kurrande katten skuttande och var på jättebra humör och väldigt gosig. Precis vad man orkar med mitt inatten... Han lade sig på min höft och kurrade så det ekade i sovrummet! Han "pratade" och kurrade om vart annat. Eftersom han varit sjuklig hade jag inte hjärta att stänga ut honom i hallen heller. I morse så var det full fart, och han skulle ut och kolla läget...

Härligt när han är som vanligt igen! :-)

Findus äter det mesta. Men jag har på sista tiden märkt en viss tendens. Det blir mat kvar i skålen. Inte all mat, bara viss mat. Den gröna, i form av små kulor...



Han är dock inte ensam om detta. Arbetskompisens kattor gör samma sak... Kolla hennes sida... Hm, något att meddela Whiskas?

Jag gissar att det gröna är någon form av grönsaker. Varför han inte äter det är en gåta. Han gillar ju gurka, paprika och nu senast melon. Kissen hoppade upp på köksbänken och tog melonskalet som låg kvar efter Antons ätande, drog med det ut till hallmattan och mumsade så det knakade... Jag var lite snäll med honom och karvade lös fruktköttet åt honom. *slurp*

Vår gosiga Findus har sina ryck... Just nu tycker han av någon anledning inte om Lilla Hugo. Han letar upp honom, sliter ner honom på golvet och sen biter, sparkar och klöser han på den lille stackaren. Spelar ingen roll om man försöker gömma honom under några kuddar i soffan, Findus hittar honom och dänger på. Nu är ju Lilla Hugo "bara" en docka, så det blir ingen blodsutgjutelse, men ändå. Man spöar väl inte Hugosar hur som helst?!

Är det inte dockan så attackerar han ett hörn på sängen i gästrummet. Av någon anledning är det otroligt kul att busa där. Men det fick jag stopp på genom att spraya lite hårspray på sängen, den lukten gillade kissen INTE!

Findusen är kvar på sitt lilla favoritställe. Tar alla chanser att vara uppe i pojkarnas rum. Men nu är det snart slut på det roliga, han ryms snart inte i korgen...

  

På första bilden är han 4 månader, på den andra bilden är han 6 månader. Tänk vad tiden går!!!

Nu är Findusen pigg som en lärka. Igår kväll vid 10-tiden så blev han sitt vanliga jag igen, dvs hungrig och social... :-) Jag hade under kvällen givit honom lite små smakbitar av mat, inte för mycket för man såg att han mådde lite halv-illa. Men inget kom tillbaka upp på golvet...

I morse kom han upphoppandes i sängen som vanligt och kurrade som besatt. Härligt! :-)

Han är lite rolig. Morgonrutinen är att när Björn kliver upp och går ut i duschen kommer Findus in och hoppar upp på min mage. Då ska han bli kliad. När Björn duschat och går ner för att äta frukost hänger kissen på, alltid några steg bakom, då ska han också äta... När det är gjort kommer han upp igen och gosar lite, sen sätter busnerven igång och han far runt som besatt... :-) Jagar barnen, vill helst under täcket eller överkastet för att lura lite, anfaller fötter som sticks nedanför sängkanten... Varje morgon... Snart är han väl för stor för sånt, så man får skratta så länge det händer!

Den lilla missen är verkligen inte pigg just nu. När inte ens lukten av rå älgfärs får honom att pipa , utan han bara ligger där och tittar med stora ögon. Då är det illa...

I morgon blir det första veterinärbesöket för den lille Findusen. Han har troligen öronskabb. Den lille stackaren kliar sig en del i örat. Det lär bli dyrt, så det är läge att börja kolla upp kattförsäkringar. Det kan ju hända mer saker med vår lille krabat.

Igår kom snön! Inte många cm, men ändå! :-) Ungarna är överlyckliga, katten är mest förvirrad.  Dessutom kunde man se vilka som varit på tomten under natten; minst ett rådjur och en inte alltför stor älg.

Nu har man en familjemedlem till att oroa sig för... Den lille Findusen. Resan hittills har varit bra. Inga konstigheter mer än klättring högt upp i äppelträd och stick i tassen av geting.

Men i går kväll, då stack han ut... Han var säkert ute i två timmar totalt sett. Brukar bara vara ute en kvart eller så när han är själv och brukar komma skuttande så fort vi ropar på honom. Men inte igår. Vi ropade och ropade. Han satt på bron en sväng när Björn stack ut huvudet, men då spratt han iväg i mörkret snabbt som ögat. Busig värre!

Jag ropade och ropade, skramlade med en konservburk (brukar fungera klockrent), promenerade ut i mörkret runt huset och mot garaget. Ingen kisse. Till saken hör att vi har en grävling som brukar tassa omkring på tomten... De äter väl inte katter egentligen, men om den är hungrig... Katten är ju inte stor ännu... Jag såg framför mig hur kissen bars iväg av en morrande grävling... Såg även framför mig hur han blivit överkörd av grannen i kvällsmörkret bara för att han inte har vett att akta sig för vägen... Skulle jag vara tvungen att gå ut en gång i timmen och se om han ville in hela natten!?!

Men tillslut kom han skuttande, vid halv tio-tiden. Hur gosig och söt som helst! Helt oskyldig, som om han bara varit i lekrummet... Rackarns kattskrälle. Skrämmas sådär... :-)

Är det någon som har sett en mus här i trakterna?!