På tal om cyklar...

William gillar att cykla. Hans favoritcykelsättning skulle man kunna säga. Göran har tydligen imponerande två cyklar... En mountainbike och en dirt bike. Cool kille. Björn han hade en cykel med limpa när han var liten. Hur förklarar man vad en sån är?! Tur det finns ett internet fullt med bilder...

William den kloke undrade dock:

"Pappa, hade du en sån där brevlådecykel när du var liten?"

"Ööööhhhh?" Var pappans svar.

Svaret på den gåtan om vad en brevlådecykel är helt enkelt en cykel med pakethållare. Det är inte så lätt att uttrycka sig korrekt jämt! :-)

 


Impad kompis?

Jag håller på att bygga lego tillsammans med pojkarna, eller kanske mest bredvid pojkarna. Jag bygger brandstationen och de bygger diverse egna varianter av star warsskepp. För någon dags sen hade de en kompis här och jag gick förbi legorummet där uppe och ropar till Anton att han ska hjälpa mig att hitta en viss legobit som jag saknar. Då hör jag kompisens mycket förvånade röst:

"Gillar er mamma lego?!"

Ja, tänk för att jag faktiskt gör det! Så det så!

Och jag väljer att höra kompisens kommentar som en positiv, jag-önskar-att-min-mamma-också-gjorde-det-kommentar, och inte en hur-knäpp-är-hon-kommentar... :-) Det lät ganska så positivt tycker jag.

Vad gör man?!

Igår hade Björn hem sitt projekt till huset för lite grillning, lekar och sommaravslutande. Jag hade förberett lite kokt potatis och efterrätt så fick de göra sallad, potatissallad och sås. Det blev gott.

När de körde permobilen ute så var pojkarna på hugget och körde starter och kollade att de följde banan korrekt.

Kära William blir ju lätt lite speedad och vrålar högt något liknande:

"Kör nu din gamla gubbe!!! Du är så fliiiiiintskaaaallig!!!"


Öh... och känner jag min son rätt så kom det något som i andras öron kan låta som ett hånskratt... Jag är glad att jag för stunden var inne och diskade och missade det hela. Dessutom var tydligen den killen yngst i hela gänget, om än tunnhårig och därmed hade rakat huvudet...

Någon som vill låna en charmig 6-åring?!

Växer så det knakar

Ja, i trädgården i alla fall, där det helst inte ska växa saker... :-) Jag tänkte hålla koll på barnens tillväxt i sommar, då i första hand pojkarna som växer i skutt lite nu och då.



Status vid sommarlovets början:

Anton: 126 cm, 26.5 kg
William: 124 cm, 23 kg

Sen får vi se vad det blir av. Anton äter som en häst just nu så det känns som om det snart blir en natt med växtvärk igen, och två cm på längden... Spännande!


Flashback

...fast omvänd, vad kallas de? Föraning?

Fick i vilket fall som helst en sån känsla när jag skulle gå upp till Williams förskoleklass i tisdags, efter avslutningen. Alla barn och vuxna var utanför huset och barnen åt glass. William stod en bit utanför med en kompis och mumsar samtidigt som han skrålar "Piggelin, piggelin, piggelin..." Då fick jag en känsla av William 18 år, smålullig på stan, skrålandes på någon knasig visa.

Tror att tonåren kommer att bli lite intensiva med den pojken...

Tappert gäng

Idag har det varit Kulturskolans dag i Sundsvall. Alla elever som spelar instrument, målar eller gör nåt annat fick chansen att visa upp sig. Anton har spelat klarinett under sitt år i andra klass. Tillsammans med några kompisar spelade de inför en publik på ca 100 personer. De var nog de yngsta som visade upp sig under den timme vi tittade på.

Det låter kanske inte vackert, men tänk vad tuffa de är som vågar! :-) Det var dessutom ganska svårt att hålla sig för skratt när de tutade igång.



Stolta föräldrar är vi! Anton är killen i grön jacka, det var dock inte han som snedtutade...

Tomt?

Med tanke på hur mycket sand min son bär hem i stövlar och byxor varje dag så kan det inte finnas så mycket kvar i sandlådorna på skolan.

Skulle ha lagt upp detta bättre och skakat av pojken över en hink varje dag, så kan vi ju enkelt fylla på vår egen sandlåda väldigt billigt...

Risker

Att lämna kameran framme, lätt tillgänglig för busiga pojkar, är ju något vi borde lärt oss undvika nu kan man tycka. Men samtidigt får man ju se världen på ett lite annorlunda vis... :-)

 

 

Det är ju lite av det roliga med digitalkameror. Hur kul hade det varit med 4-5 knäppa bilder på en gammal 24-bilders rulle?!

Min son, en galning

"Mamma, nu går jag ut och cyklar!"

"Ja, gör det, men ta det försiktigt."

"Det gör jag, men jag cyklar ändå som en galning."

"Nej, det ska du inte göra!"

"Jo, för jag är ju en galning..."

Hm, vad svarar man på det!?

Fotografering

Då lilla Hilmis snart ska iväg och operera bort sin bula så passade vi på att fotografera alla barnen idag. Eftersom hon fortfarande har hår på hela huvudet nu alltså...  Men det är inte lätt att få tre par barnögon att titta i kameran. Allra helst inte när den ena pojken (Willis) på något vis spänner upp ögonen till enorm storlek, biter sig i läppen, suger på läppen osv, dvs ser allmänt knasig ut... :-) Det är inte lätt att se naturlig ut på bild!

Fast jag tror att vi fick ihop några fina kort till slut.

 

Bilderna går inte att göra större då jag lånat dem från Stjärnstudios hemsida. Får se om jag får tag på de riktiga digitala bilderna senare.


Stolt moder

Anton gjorde ett kanonjobb med majblommorna! Han sålde av hela väskan, till ett värde av 950 kr. Det gav honom själv 110 kr (plus dricks) och så fick han behålla väskan. Gissa om han blev glad när han såg pengahögen, och att den var till honom!

Iofs har det köpts en del majblommor av släkt och vänner, men han har knatat runt i gårdarna här på norra ön alldeles själv och sålt en hel del med!

Kan man vara annat än stolt?!

Rolig filur

William är en rolig kille han... Tidigare idag kom grannen Axel ner, följd av sin mamma, för en lekstund på eftermiddagen. När William ser att de kommer springer han ut på bron, och ropar med myndig stämma (så myndig som en 6½ års kille kan låta):

"Var hälsade, Mångubbar!!!"

Sedan skuttar han in, och från hallen ropar han ut när de kommit lite närmare, med samma stämma:

"Herr Olsson är också här idag!"

Herr Olsson är William och Axels klasskamrat...

Majblommor

Idag inleds försäljningen av majblommor i Sverige. Denna gång så har min kära Anton fått lov att sälja. Han är för närvarande ute med väskan över axeln, promenerar runt i gårdarna här i byn. För några år sedan vågade han knappt säga "Hej!" när någon tittade på honom... Tänk vad de växer fort och lär sig mycket!

Men mamma-hjärtat oroar sig fortfarande för hur det går. Kommer han att räkna rätt? Kommer det att bli rätt med växel av pengar? Han går väl ordentligt efter vägen? Aktar sig när det kommer bilar? Ser sig för ordentligt när han korsar vägen? Ja, ja, om en timme är han hemma igen...

Typisk kille!

William fick igår ärva Antons cykel, då Anton fick en bättre begagnad från en kollega till Björn. Nu har Willis tjejbesök idag och de är ute och cyklar. Självklart så frågar han om hon har stötdämpare på sin cykel som hon har hemma. Vad är stötdämpare undrar hon. Men eftersom han egentligen inte vet riktigt själv utan bara slänger sig, så där lite grabbigt, med coola ord så får Ines inte något direkt svar... Det börjar ganska tidigt det där grabbiga beteendet tydligen.

Dagens skratt

Man ska inte skratta åt sina barn när de säger nåt tokigt, men ibland är det svårt att låta bli.

"Mamma, man ska inte surfa på den där salamivågen!" kom det från William idag vid middagsbordet.

Då fnissar man lite för sig själv...




Tradition

Varje morgon har vi morgonmys. Ungarna kommer över i sängen och kryper ner under täcket en liten stund. Tidigare brukade det vara lite tjafsande om vem som legat närmast mig längst och att det är dags att byta plats. Men nu handlar tjafset mest om vem som legat närmast Hilma längst... Det förvärras lite av att Hilma oftast inte har lust att ligga och mysa särskilt länge när hon väl vaknat.



Men mysigt är det, trots lite tjafs och trängsel. Dessutom kommer alltid Findus galopperande (om han inte sovit på mina fötter hela natten) och ska vara med han också.

Björnen är inte med. Dels åker han iväg tidigt på jobbet och dels står han inte ut med trängseln. :-) Men tänk vad han missar! Varma, gosiga och rosiga små barnakinder!

Dagens kommentar

Anton 8 år: "Mamma, det känns som om åren bara rusar iväg nu! Det känns som det var första året på skolan..."

Ja, vad svarar man på det?! Välkommen till livet som vuxen? :-)

Det finns faktiskt en gräns!!!

... för hur mycket godis en unge kan klämma i sig! Idag fick pojkarna "knäcka" godiskransen, den som var full med punschpraliner. Från början tänkte de vara lite rättvisa och ta lika många, men sen sa jag att de fick äta så mycket de ville... och det gjorde de! Men de orkade inte alltihopa! Det är väl ca en tredjedel kvar av godisarna, och då hjälpte jag till med ätandet också.

 
 

Nöjda var de dock, på alla sätt som går! :-)

Praktiskt!

Tänk vad det är praktiskt att ha en söt lillasyster... William utnyttjar henne till max! I Björns nya mobiltelefon, en Iphone, finns det en liten katt som härmar det man säger, kan spinna om man kliar den på magen mm. William höll på att skratta ihjäl sig första gågen han såg den, och nu är det en återkommande tjat-favorit. Även Hilma och Anton tycker katten är jätterolig.

Idag försökte han ett nytt knep... "Hilma, visst vill du skratta?! Hilma... Visst vill du skratta?! "

Här är han, Tom Cat:

Dagens barnaord...

När jag borstade tänderna på William häromkvällen sa jag "Oj, titta vad långt hår jag har fått nu!". Det svar man får då är: "Ja mamma, nu har du längre hår än Anakin! Fast hans hår står lite mer upp rätt uppe på huvudet." Är man 6 år så är man vääääldigt star wars-fixerad, det är tydligt det!

 
Är vi lika?! Anakin och Annakin...


Anton knatade runt i Björns foppatofflor alldeles nyss. Då kommer kommentaren:
"Jag är en liten man, med väldigt stora fötter!"
Det tyckte jag lät ganska så sött!!


Tidigare inlägg
RSS 2.0