annawoman

Idag är det min dag, tralla la! Idag fyller jag år!! Blev "väckt" i morse med lite fika och presenter. Anton hade ritat ett grattiskort. Jag fick rostade mackor och varm choklad. I presenthögen låg ett presenkort på Team Sportia som ska utnyttjas till att köpa bra vinterpromenadskor, sk icebugs. Dubbade skor... Jag fick även en, vad det nu kallas, som man har datorn på i knät så den inte ska bli så varm (och inte jag heller). Tack syster!

Trevligt, trevligt! Men idag tänker jag nog inte laga nån mat. Kanske köra nån tvättmaskin. Men nästan bara lata mig! :-) tror nog inte ens det blir någon tårta. Det får vänta till Hilmas kalas på lördag.

Hurra för mig!!!

Vi är i Umeå i några dagar. Vi har varit med Hilma till doktorn här uppe, hon har ju en bula på huvudet som ska tas bort. Det är en ofarlig cysta, sk dermoidcysta, som sitter framför fontanellen. Den måste dock tas bort då den sitter ivägen när fontanellen ska slutas. Det var dock ett ganska fånigt besök, åka nästan 30 mil för att prata med en doktor i ca 10-15 minuter. Ingen undersökning eller nåt. I dessa lägen skulle kanske videokonferens vara att föredra... men, men. Vi valde att ta fredagen ledigt och stanna kvar hos syster yster, vilket aldrig blir av annars.

Efter läkarbesöket for jag och Björn runt i Umeå. Han har aldrig varit här, så jag visade lite i omgivningarna. Det var lagom kallt (-15) så det räckte att se genom bilrutan... Ungarna var med moster Marie på lekland under tiden.

Nu på eftermiddagen hade syster bokat in oss på ett gympapass med Zumba, det nya trendiga passet. Men jag vet inte jag, så roligt var det väl inte?! Förstår inte vad allt ståhej är om... Jag kör hellre ett helt vanligt gympapass, det är lika roligt. Nu har jag provat det i alla fall! Men det var skönt att gympa, har ju inte gjort det på så länge pga  vår mammiga bebistjej och diverse förkylningar.

Nu ska trötta pojkar stoppas i säng och soffläge intas... *gäsp*

Nu är det gjort. Första babysimmet. Det gick bra, men kändes lite sorgligt emellanåt. Hilma tycker dock att det är så skoj att bada så man har fullt upp med hennes aktiviteter!

Idag blev det klättring upp på kanten, hon kan det nästan själv nu. Dessutom gjorde hon en sk fri torped. Man skickar barnet emellan sig, "simmandes" under vattnet. Hon hoppade själv från ledaren Saras famn ner i vattnet för att simma mot mig. Inga kallsupar, inga ledsamheter. Bara en glad lätt förvånad liten tjej! :-)

Hon är väldigt förtjust i att sitta på kanten och hoppa/falla mot mig. Man hinner knappt släppa henne förrän hon slänger sig framåt. Dessutom åkte hon rutschkana med mig nedanför för att fånga! Full fart minsann!

Snart ska vi iväg på veckans babysim. För första gången är det lite lätt motvilligt. Första gången när Susanne och Alva inte kommer att vara där (av annan anledning är sjukdom). Det känns lite konstigt.

Hela veckan har varit lite konstig. Första (förhoppningsvis enda) gången någon man är känner litegrann omkommer i en trafikolycka. Man blir nog lite lätt chockad. Otäckt att Alva var med i bilen. Otäckt för att det var någon så nära i ålder och otäckt för att så många hört av sig för att de var oroliga för att det skulla ha varit jag i olyckan. Det kommer ännu snäppet närmare då.

Bara att packa ihop och ge sig iväg, så första gången blir gjord.

Denna vinter har varit fantastisk på många sätt. Snö överallt (på gott och ont). Björn har skottat och skottat. Själv har jag ju varit krasslig mer eller mindre hela december så jag har hållit mitt arbetande inomhus istället.

Men så här tjusigt har det blivit hos oss i vinter! Snökanterna är som mina barndoms vintrar när pappa svor över oss som rev ner snön han så fint skottat upp med slungan. Nu gör Björn samma sak mot pojkarna, den fina traditionen förs vidare. Det är nåt med en man och hans snökanter...

 

Anton hjälpte Björn att skotta garagetaket förra veckan och då inleddes hoppningen. Senare fick även William vara med och hoppa ner. Kul värre! Det är inte ofta det är så mycket snö att man kan krypa upp på garaget.
 

Även lilla Hilma måste få känna på vinterns positiva sidor, så lite pulkaåkning är aldrig fel. När man stannar pulkan så börjar hon gunga för att komma vidare.
 

Nu hoppas jag på lite slalomåkning och kanske lite vanlig skidåkning på mina gamla skidor.

Ungarna har sett det nya programmet på  barnkanalen "Fixa rummet", där barn får önska hur deras rum ska se ut och sen hjälp att ordna det hela.

Anton blir så make over-sugen så det kryper i honom. Han vill bestämt möblera om och helst ha lite nya tapeter... Det senare får dock vänta lite, då det kan bli lite omflyttningar på övervåningen i framtiden när vår utbyggnad är klar. Ommöblering ska vi väl kunna ordna och han vill att hyllan och skrivbordet byter plats, för att det skulle bli extra snyggt om den stora hyllan står bredvid den lilla hyllan... :-)

I eftermiddag sätter vi igång...

Gårdagen var ingen trevlig dag. Ingen rolig dag alls. I den otäcka olyckan i Tunadal dog en mamma och hennes lilla bebis blev skadad. Denna mamma var en tjej från vår babysimgrupp. Jag blev bekant med henne i höstas när simmet startade och sedan dess har vi haft många trevliga pratstunder. En trevlig, glad och pratsam tjej, som det kändes som om man skulle hålla kontakten med även när babysimmet slutat. Vi träffades senast i måndags. Pratade och skrattade i fikarummet. Avslutade med ett, "Åh, vad skoj att babysimmet börjat igen. Jag längtas till nästa vecka.  Vi ses då!" Nu blir det inte så.

Jag hoppas lilla Alva klarat sig utan allt för stora skador och blir så ledsen när jag tänker på att hon ska växa upp utan sin egen mamma, som hon inte kommer att komma ihåg alls, och att mamman inte får vara med och se Alva växa upp. 

Usch.

December var en månad som på nåt vis bara försvann. Inget hanns med, inget orkades med, men ändå på nåt vis blev det nästan som det skulle ändå.

Jag blev förkyld och hostig i början, vilket visade sig vara en lunginflammation. Jag var allmänt trött och seg hela tiden. Lillgumman åkte på en knepig magsjuka som höll i sig en vecka ungefär, med lite kräkningar någon gång om dagen och lite racerbajs någon annan gång om dagen. Inte som vanlig magsjuka, men ändå inte frisk... Därav missade jag ju julfesten med Björns jobb och glöggkalaset med grannarna.

Julen firades för första gången i hemmet. Syster kom från Umeå och mor och far kom ner från Barsta. Jag vägrade lämna huset... Det är så jobbigt att vara borta när lillgumman stökar på nätterna, och jobbigt att packa in hela gänget i bilen när man är trött och seg. Men det blev en trevlig jul! Maten vi ville ha var på plats, klapparna rymdes inte under granen, det fanns plats för alla och envar. Men nog är huset litet...

 
Julmaten intogs i "lekrummet", där även julgranen med alla klapparna var placerad.

 
Bus och gapflabb med lillasyster som vanligt. Även Hilma vet hur man ska ta moster...

 
En lycklig Björn med sina stålmannenkallingar. Vi fick även ett trevligt frågespel i julklapp, som såklart ska invigas, med tillhörande skratt-så-man-bryter-ihop... HÖNA! :-)

Mellandagarna blev ganska lugna, förutom att lilla gumman tillbringar ett antal timmar varje natt med att sprattla runt och äta och sprattla lite till. Man är med andra ord inte direkt utvilad... Syster och jag tog en tur i össnön till rean, fyndade lite på polarn och pyret och även ett par fina velourmjukisar till hemmamamman.

Vi fick besök av småkusinerna en av dagarna. Det var mysigt. Vi lekte och busade och invigde glassmaskinen som kommit med tomten. Gott gott! Anton läste högt för Tindra och myste i soffan.



Nyårskvällen tillbringades tillsammans med grannarna. God mat och dryck, och lite spel under kvällen, sen blev det lite fyrverkerier innan vi knatade hemåt i snön som än en gång vräkte ner.


Hilma i sin fina röda klänning som hon fick i julklapp av moster. Den var given på nyårskvällen!

Och nu är det nytt år, nu skriver vi 2011 för första gången. Det blir spännande att se vad som kommer att ske! Men först ska vi alla bli fria från hostor och förkylningar, just nu är alla i huset mer eller mindre sjuka.

Nja, riktigt ensam var jag ju inte. Jag hade ju både Hilmis och Findus till sällskap. Lillan blev lite dålig i magen i förra veckan, hon småkräktes lite nu och då. Men inte rikitgt som man är van vid när det gäller magsjuka, utan lite snällare, men ändock kräk...

På fredag kväll var det Permobils julfest. Gissa vem som inte kunde gå på den... Björn och pojkarna åkte iväg och jag och lillan tillbringade kvällen i soffan. Eller snarare somnade gumman vid halv 8 och sen var jag ensam med fjärrkontrollen.

På lördag kväll samma sak. Glöggkväll hos grannarna. Björn och pojkarna gick iväg och hade trevligt. Jag och gumman styrde fjärrkontrollen själva.

Det är inte lätt att lämna en liten gumma med pappan till vardags så jag försökte inte ens nu när hon är lite krasslig. Men hon har varit väldigt pigg och glad, fastän aptiten inte funnits där.

På söndagen hade jag tänkt möta upp Eva och köpa lite julklappar, men när jag vaknade var jag trött och slut så det blev inget av. Men lite vila kan göra susen, en timme slummer i soffan skakade liv i mig så jag mötte Eva på eftermiddagaen och trängdes i Birsta med allt och alla. TREVLIGT efter en ensam helg! Att jag dessutom fick tag på de sista julklapparna inklusive en till mig själv gjorde ju allting ännu bättre! :-)