annawoman

Hämtade ett nytt post it-block idag. Tänk att man kan vidareutveckla en sån enkel sak, ett block papper med klistrig kant...



Sen är det ju frågan om det blev till det bättre. Mina gamla block har haft en klisterremsa på ena sidan, detta block har varannan sida klistrad. Det innebär att när man ska flytta sitt block över skrivbordet endera får fösa det (med risk för att man fastnar i andra kontorsgrejor)  eller endera får lyfta hela blocket (men då måste man ta rejält grepp för annars fluffar allting upp sig). Och dessutom, när man ska riva av sitt papper så följer ju det undre papperet med.

Vet inte om jag gillar detta... Förslagsvis kan de väl göra pappret rött istället och ha som girland till jul, som smidiga lappar fungerar de nog inte så bra...

Eller så är det någon som har haft alldeles för lite att göra på jobbet och flyttat om allt för att retas med mig...

Jag jobbar med "data", som det kan heta i folkmun. Ibland, ofta?, framstår det som något mystiskt och krånligt och väldigt obegripbart. Vad jobbar jag med egentligen?! Men ibland är det ju faktiskt ganska enkelt.

Min kollega sitter just nu och ritar en grön linje på en sida i sin kunds datasystem. De har ändrat lite olika saker och diskuterat hur det ska vara och nu är de nere på nivån: "Vi ska ha en grön linje också."

En grön linje kan vara det som är skillnaden mellan en nöjd och missnöjd kund.  :-)

Vad jobbar jag med då? Just nu är jag tillbaka på min gamla kund Mittuniversitetet. Jag arbetar med det datasystem där de kan registrera information om sina kurser. Den information som presenteras när man söker bland program och kurser på följande sida:

http://www.miun.se/sv/Utbildning/Hitta-din-utbildning/Program/

Lite inblandad är jag i den sidan också, men där har hänt en hel del medans jag var mammaledig, så jag känner inte riktigt igen mig. :-)

Första arbetsdagen gick i racerfart. Det var fullt ös från början, en kille som jobbade sin sista dag skulle lämna över en kund till mig. Det var bara att vakna till liv alltså! Det var iofs min gamla kund så jag slapp en massa information om själva kunden och verksamheten, det blev "bara" en helt ny utvecklingsmiljö att lära sig hitta i. Nu har jag nog dessutom hunnit glömma allt... :-)

... ja, idag insåg jag plötsligt det. Stod och diskade och tänkte en tanke på en sak som jag tänkt göra. Så bestämde jag mig. I morgon fm tar jag med barnen och åker iväg med bilen. Hoppsan, då insåg jag. Det finns ingen morgondag. Jo, för alla er andra gör det ju det, men jag ska tillbaka till jobbet i morgon. Jag har ingen morgondag mellan 8 och 17 längre. Jag kommer att ha en frukoststund och en kvällsstund att göra roliga saker på.

Nu låter det ju som att jobbet är tråkigt och eländigt, och så är det ju inte. Det är bara den kommande frånvaron av fritid som är tråkig. När man bara har lediga dagar kring helger, storhelger och semestrar. Nu måste man börja planera sina aktiviteter lite mer.

Har jag hunnit göra allt jag ville göra? Jag har ju trots allt varit hemma i 1½ år. Nej, det kan jag ju inte direkt påstå. Huset blir ju stökigt igen, fast man städar hyfsat regelbundet. Pysslet åker undan eftersom lillan tycker det är väldigt skoj att bära saxar och riva papper.

Men jag är mycket glad över att bo i ett land och ha en ekonomi som tillåter att lillan får vara hemma med sina föräldrar tills hon är nästan 2 år gammal, att jag kunnat vara hemma i 1½ år och ändå ha ett jobb och arbetskamrater att komma tillbaka till. Så är det inte överallt!

I morgon kliver jag upp och åker till jobbet och det ska bli skoj det. Jag kommer dessutom att ha måndagarna att vara lite planerat spontan på, eftersom Björnen ska jobba en dag i veckan. Så nu ska jag inte klaga utan bara fundera på vad jag ska stoppa i jobbväskan...

.. och tänk, i morgon kan jag äta lunch i lugn och ro, gå på toaletten utan att någon ropar "Mamma!!!" utanför och någon liten river i allting innanför dörren...

Var tar alla försvunna saker vägen? Man letar och letar, både här och där, på samma ställen flera ggr men till ingen lycka. Till slut efter en lång tid dyker saken man saknar upp, på ett ställe där man vet att man har tittat minst en gång förut. Hur går det till? Är det någon som bråkar med mig? Är det dags att köpa glasögon? Är det en liten tomte eller muckla som flyttar runt sakerna och sen haft dem klart? Nu har jag i alla fall hittat min borttappade spagettislev. Och jag vet att jag tittat bakom lådorna förut. Men där låg den.