annawoman

Att springa är inte lätt. Jag vill, men tycker det går trögt värre. Nu hittade jag ett träningsprogram i min träningsdagbok som går ut på att man ökar den springande sträckan med 3 % för varje pass man är ute. Ca 3 ggr i veckan. Man inleder med att gå 1 km sen springa 500 m och sen fortsätta promenera upp till minst 2 km. De 500m utökas då med 3% för varje nytt pass.

Det går dock trögt, jag har lite kropp att flytta runt och lite dålig springteknik/stil. Men det ger sig väl med tiden hoppas jag. Det har ju trots allt bara gått en vecka sen jag startade. Idag var springsträckan 560 m. Fast jag går ut lite väl hårt så när jag får motlut så tar det stopp i benen.

Nöta på, nöta på. Just nu springer jag ju mer än en tiondel av 5 km... :-)

Idag har det varit träning med arbetskamrater och boxaren Kennedy Katende. Det var cirkelträning i boxningslokalen i Sundsvall. Vi kastade bollar och slängde med metallstänger, vi hoppade på bänkar och boxade på sandsäckar. Jag gissar att det kommer att kännas i morgon...

Det känns redan nu lite konstigt i musklerna! Men jag klarade det! Man törs ju inte direkt fuska med en sån där tränare...

Jag har ett knä som är lite konstigt. Det är som något är löst där inne och knäpper när jag belastar det. Jag har inte ont av det direkt, men jag är rädd att jag snedbelastar resten av benen/höfter/kropp eftersom detta är obehagligt. Finns det nåt att åtgärda, som inte förstör knät mer, så vill jag gärna det.

Igår var det dags att magnetfotografera knät. Inget knasigt har hittats på vanlig röntgen, så nästa koll blir alltså magnetkamera.  Instruktionerna för en sån undersökning är underliga bara de... Ingen mascara eller kosmetik på sig. Inget hårvax....

Väl där fick man hoppa ur alla kläder, behålla trosor och strumpor och hoppa i en sjukhusrock. Jag fick ligga som mannen på bilden nedan, med knät fastspänt i nån kameramanick. Sen fick jag hörlurar med radio i och instruktioner att inte röra mig, och absolut inte benet som skulle fotograferas.



Människan bygger bilar, flygplan, raketer, stereoapparater och allt möjligt. Men denna maskin var konstig... Att magnetfält och radiovågor kan låta, och måste låta, så mycket! Ena stunden knakade det för att lite senare knäppa. Det tutade och pep och dunkade och vibrerade om vartannat. Varför kan man inte göra en sån här maskin som är tyst? Dessutom fanns det hela tiden ett kvittrande ljud i bakgrunden, som fågelkvitter ungefär. Men det hörde också till maskinen... Konstigt! :-)

Ibland pratade sköterskan (eller läkaren eller vad hon var) och sa att nu var det paus och då fick jag hosta och röra lite på mig om jag ville. Sen körde ljuden igång igen. Ungefär en halvtimme tog min undersökning. Det var spännande! Nu får jag vänta ett tag tills min husdoktor har fått resultatet från det hela...

En ytterligare fördel med denna undersökning var att jag fick ligga i lugn och ro, utan någon som ropar "Mamma, mamma!" hela tiden. Det är man inte bortskämd med! :-)

Min duktiga lillasyster har gjort det igen. Igår var det dags att åka vasaloppet för andra gången. Hon åkte kanonbra! Förbättrade sin tid från förra året med nästan 1½ timme, det är inte lite skillnad det!



Bra jobbat syster-yster! Vi är mycket stolta över dig och Leif som är så knäppa som ger er på detta gång på gång... :-)

Idag fixade jag min födelsedagspresent! Fick ett presentkort på Team Sportia och det utnyttjades till att införskaffa mig ett par Icebug-skor! Icebug är skor med dubbar under för att få bra fäste på isiga vägar. Det är ju ganska isigt nu, så timingen är perfekt! Min inköpta modell heter HIKO-L BUGrip.

"Hiko har en mjuk och flexibel mellansula med god vridstyvhet och skön stötdämpning. En pronationskil hjälper löpare med pronation mot ett mer neutral steg under övergångsfasen från häl till framfot. Tack vare BUGrip dubbarnas dynamiska funktion och karbidståltopparnas extrema slitstyrka, så kan skon och utan problem används för långa löpturer på asfalt när det bara är fläckvis halt. Även lämpad för terränglöpning."

Här ska promeneras och lufsas, förhoppningsvis lite mer avslappnat framöver...

Motion är nyttigt. Jag försöker komma iväg på promenad minst två ggr i veckan, gärna mer. Jag går ju på gympa här på ön också, men nu blir det lite mindre av det ett tag då lilla Hilmagumman inte är så förtjust i sin far på kvällarna. Hon är väldigt mammig och då är det inte lätt att åka på gympa mitt i läggningstiden. Men vi får träna lite...

Sist jag var ute själv så hade jag lite spring i benen, men jag är ingen löpare så då kom jag på den glada idén att jag skulle "hoppsa" istället. Jag gjorde 50 hoppsasteg sen gick jag igen och efter en stund gjorde jag 20 höga knäuppdragningar och lite senare 20 spark i baken-steg. Detta upprepade jag återkommande under promenaden och när jag var klar kändes det härligt i kroppen! Intervallträning ska ju vara ett effektivt sätt att förbättra konditionen och hoppsasteg istället för löpning borde ju fylla lite samma funktion. Tycker då jag, i alla fall. Man får upp pulsen lite högre än bara promenaden ger och tempot blir lite högre. Dessutom blir man ju så väldigt glad av hoppsasteg, den känslan får man ju inte från samma sträcka löpning...

Igår kväll när jag drog med grannen Pernilla på promenad så upprepade jag samma hoppsasteg och knädrag och sparkar. Hon kunde inte låta bli att skratta under hoppsastegen heller... :-) Prova själva om ni inte tror mig! Det enda är ju att man ser lite knäppsig ut...

(påminner lite om det gamla vänner-avsnittet där Rachel skulle locka med Phoebe ut på löpturer, för er som kommer ihåg )

Idag simmade min lilla duktiga syster hela vägen i Vansbrosimmet. Det tog 1 timme och 16 minuter, på 3 km. Bra plaskat lilla syster.

Syster yster har trotsat vinterkylan och åkt skidloppet "Vildmannaloppet" idag. Brrr.... Det gick dock riktigt bra! I damernas motionsklass hamnade hon på 7:e plats av de 14 som fullföljde loppet. Det var endast 4 mils skidåkning... BRA JOBBAT!!!

Systern har gått i mål! Hurra, hurra för henne! Bra kämpat!



Totalt cyklade hon och kompisarna omkring sjön på 11 timmar och 37 minuter. Det är många timmar på en cykelsadel det! Kan man sitta vanligt de närmsta dygnen?! Vet ej vad normalmotionärens tid på sträckan är, men jag är imponerad över att ni tagit er runt! Det är ju toklångt!!!

Förresten, kanske syster (som nu är utan bil) kommer nedcyklande på semestern istället för att åka buss? Det är ju dessutom lite kortare än runt Vättern... :-)

Nyss passerade syster med anhang Medevi, sista depån före målgång. Nu är det ca 2 mil kvar, inte mycket när man gjort 28...

Nu har syster passerat 21 mil, bara 9 kvar! Huvvaligen vad ont hon ska ha i rumpan senare... :-) Fortsätter hon i denna takt bör hon vara i mål kring 17...  Men man kan ju stumna också, eller kanske svälta ihjäl.

Syster avancerar framåt i banan. Det har gått en timme sedan passeringen i Fagerhult, så hon har nu gjort minst halva banan... Kämpa, kämpa... :-)

Idag är min lilla syster en av 15000 hurtbullar... Hon cyklar Vätternrundan tillsammans med några kompisar. Huvva, 30 mil på cykel...

Jag följer hennes väg på internet, och för två timmar sedan hade hon passerat Gyllene uttern i Gränna. Väntar nu på nästa tidsstämpel... Vet dock inte var den är och när man kan förvänta sig det resultatet.

Squashandet är inne på sista rycket före sommaruppehåll. Denna månad kommer jag att hamna sist i min grupp och därmed trilla ner till "våningen under". Det är inte hela världen, har man ingen riktig koncentration så är det svårt att spela bra.

Idag spelade jag dock jättebra. Jag mötte han som leder stegen, som kommer att gå upp till "våningen ovan". Ibland när man möter någon som är mycket bättre än vad man själv är så blir det en jättetråkig match. Vissa bjuder inte på sig själva utan vill bara ha sina poäng och gå. Men inte denna killen. Han spelar i serien också, och där har de precis avancerat till div 1... Jag och Göran hamnade sist i div 4... Liiite klassskillnad alltså, men bara lite. :-)

Jag spelade jättebra, han spelade snällt. Jag fick några poäng, men jag tog desto fler! Självklart vann han hela matchen med 5-0, men jag förlorade inte alla bollar. Fick 9-11 i något game, 8-11 i nåt, 6-11 också tror jag...  Det är roligt när man slår in en poäng där den jätteduktiga motståndaren inte hade någon chans!

Poängen är den i alla fall, jag kan spela bra om jag har koncentration och humör på rätt sida. Jag har ganska bra bollkänsla och bra slag, det jag förlorar på är kondisen och koncentrationen. Sommaren ska ägnas åt jogging och yoga... eller nåt sånt! :-)

Idag har jag squashat igen. Är bara lite kraxig ihalsen, annars relativt frisk! HÄRLIGT!!! Det gick riktigt bra att spela, hade räknat med att jag inte skulle orka någonting... Jag förlorade dock med 4-1, men det gjorde jag även förra gången jag mötte denna killen, så jag är nöjd!

Fortfarande är jag inte riktigt frisk. Nu har det gått en vecka. Jag är trött och hes och hostig på morgnarna. Inte roligt! Jag vill ju spela squash och promenera i det fina vädret... I morgon har jag en match inbokad. Ska spela den även om jag är seg. Kanske är det det som behövs för att det ska gå över, alternativt så blir jag sängliggande.  Nu är det allt eller inget som gäller...

Hur vet man att våren är här på riktigt?! Jo, man får den första lilla flugan i näsan när man är ute på promenad...