annawoman

Hilma har nu fått sin andra tand. Jag har hållit utkik men bara sett ett vitt streck genom tandköttet. Men nu när jag kände så var den faktiskt där!

Hon tränar rejält på att lära sig krypa. Ligger på mage och lyfter upp kroppen, står sen en liten stund och gungar. Men hon har inte kommit på att flytta fram knät ännu. Hon älskar dessutom att dra upp sig med händerna när hon håller i mig, dessvärre har hon inte förstått att hon måste lyfta fötterna för att gå... :-)

Hilma är dock trots allt smart. Kan man inte krypa och inte gå så kan man använda den rundlätta kropp man har och rulla istället! Hon rullar över vardagsrummet just nu och rullade över en kompis vardagsrum igår. Då kan man förflytta sig ganska så snabbt... :-) Nu gäller det att det inte är småsaker på fel ställen...

Idag fyller pappa Bo år. Några stycken har han lyckats samlat på sig! Detta firades med en "Banoffeepaj" till efterrätt. GRATTIS, GRATTIS!!

Hilma har börjat prata. Jag har länge sagt att hon säger "Hej" fastän det låter mer som "Ej" men ändå! Hon säger det ofta och på de rätta ställena. I veckan har jag sagt till Björn att hon också börjat säga "Findus", men han trodde mig inte riktigt. Men nu ikväll blev det bevisat.

Hilma satt i barnstolen nu i afton och tittade över kanten ner mot golvet där Findus satt på mattan.

"Inds, Inds, ej, ej" låter det från Hilma.

Om och om igen säger hon samma sak när hon tittar på katten. Ibland låter det lite som "Eggis" också. Det måste väl vara prat tycker jag! Hela familjen bevittnade detta mirakel på Hovid.

Det blev lite ordning igår afton i alla fall. Pojkarna hade slitit sig från sina spel och gått ut till grävmaskinen. Båda två hade fått åka med i hytten. William hade fått "stegra" och Anton styra med ratten, om jag inte minns fel. Det hade varit jätteroligt! Vilken tur, då är de inte för stora ännu...

Dessutom hade Björn fått spaka lite, han var nog mest i extas av alla grabbarna... :-D

När jag var liten hade vi musikskola i anslutning till vanliga skolan. När man gick i tvåan fick man börja spela blockflöjt, sedan i fyran (om jag minns rätt) kunde man byta till annat instrument. Jag valde piano. Mina kusiner spelade piano och jag var mycket förtjust i dem så då ville jag också spela piano. En födelsedag fick jag ett fint gammalt svart piano som sedemera vandrade vidare till en annan kusin vars barn skulle spela.

Nu är det dags för Anton att spela instrument. Men musikskolan här sköts av Kulturskolan och där är det fullt. Fullt av barn och fullt i kö. Det enda instrument som det tydligen går att spela är klarinett, så självklart vill Anton spela klarinett. Jag tror dock lite  att han fallit för "grupptrycket". Alla andra ska spela...

Jag har själv ingen erfarenhet av blåsinstrument annat än när jag provspelade på min gamla kompis Petras trumpet, för sisådär 25 år sedan. Det gills alltså inte. Jag vet inget om klarinetter. Men som det verkar lär jag veta en hel del mer om inte så himla lång tid.

Tur vi har en källarutbyggnad, där kan grabben stå och tuta sina läxor... :-)

Nej, nu låter jag lite negativ. Det är kul att han vill spela instrument, det är kul att jag kommer att få prova. Men det känns lite konstigt med just klarinett...

Det är inte lätt att fånga in populära artiklar på Tradera. Jag håller utkik efter en vinteroverall till Hilma. Helst en från "Polarn och Pyret", i strl 86 med dubbla dragkedjor fram. Det är många fler än jag som håller koll på såna.

Folk sitter och slänger in sina bud i absolut sista sekunden för att få det de vill ha, och de lyckas alltid smita före mina sista bud. Någon gång ska jag väl lyckas... Just nu har jag många annonser i min minneslista så jag borde lyckas med någon. Det gäller dessutom att lägga sig på rätt prisnivå också, vilket inte heller är så lätt...

En ny polarn-overall kostar nästan 900 kr och det är ganska mycket pengar till en liten bebis. Då borde jag kunna hitta en på nätet...

Om ingen annan där ute i stugorna har en lämplig overall att låna ut/sälja? Färg spelar ingen större roll, bara storleken.

Idag har jag gjort mig en liten "god gärning". I morse när jag stod med pojkarna och väntade på bussen så träffade vi några "nya" grannar. De (han) har bott här länge, men jag har aldrig sett eller hälsat på dem. I alla fall skulle hon åka med bussen så han stod där som sällskap. Det var ett lite äldre par.

Vi väntade och väntade och väntade på bussen, men den kom aldrig. Då gick jag och barnen hem igen och hämtade bilen. När vi passerade busshålplatsen så vinkade tanten in oss. Då hade hon ringt efter bussen och fått besked att den inte skulle komma eftersom den var trasig...

Tanten skulle till sjukhuset och hade en tid att passa, så då skjutsade jag ner henne till stadsbussarna som går från Vi centrum här på Alnö. En glad tant skyndade då vidare till sin buss.

Dessvärre lyckades hon tappa sin mobiltelefon så hennes sambo kom förbi alldeles nyss och undrade om den kunde ligga i vår bil. Men där fanns det ingen extra mobiltelefon.

Fast jag vet inte vad hon heter. Men han heter Rolf.

Så var det gjort. Denna, vart fjärde år, återkommande aktivitet. Jag har lagt min röst till hur Sverige, Sundsvall och Landstinget Västernorrland ska hanteras. Sen får vi väl se hur det blir. Det var dock folk som kom och gick hela tiden. Lugnt i röstlokalen och lätt regn i luften.

Igår var det dags för en prövning av det värre slaget... Äta ute på restaurang med hela barnaskaran. En bebis och en icke-ätare kan ju ställa till det för de flesta måltider, därför valde vi att öva uteätning på Biteline. Enkel restaurang men ändå roligare än den lokala pizzerian, och lätt att ha med sig barn...

Anton och jag åkt tacobuffé och William bestämde sig för att prova de amerikanska pannkakorna. Björn tog sig en burgare. Allt gick ganska bra förutom att William inte gillade sina pannkakor. De vi lagat till här hemma är mycket godare... Som vanligt blev det tjafsande om ätning och det slutade med att vi inte åt av glassbuffén till efterrätt, men det kan vi ju göra nästa gång.

Hilma uppförde sig nästan exemplariskt. Hon sov i bilen på väg dit och lekte sen glatt med några leksaker. Inget gnällande och enbart lite kastade leksaker på golvet. Hon tyckte det var väldigt spännande att stå i soffan och hänga över ryggstödet med utsikt mot gatan och bilar och promenerande människor.

Detta kan vi göra om alltså!

Denna dag var dagen då jag skulle släppa pojkarna fria. Idag skulle de åka buss till skolan alldeles själva. Det kändes lite pirrigt både för mor och barn... Men de kom iväg. William sa med liten röst till busschauffören "Hej, vi ska åka till kyrkskolan." Sen var det lite krångligt då de inte hittade kortläsaren som satt på andra sidan mot vad de sett tidigare.

Men allt gick bra. De kom till skolan. de hade suttit bredvid två tjejer och bett dem om hjälp att trycka på stoppknappen.

Det var bara mamman som kände sig lite övergiven där vid busshållplatsen i morse.

Hilma har idag gjort sina första vinkningar. Det var inte en helt korrekt vinkning och inte helt kontrollerade kroppsrörelser, men det var helt klart en vinkning som svar på en annan vinkning. Lillgumman lär sig mycket nu!

Hon har dessutom börjat lyfta upp sin massiva kropp från golvet. Enbart kortare lyft, men när man väl får upp magen från golvet är det ju lättare att få in knäna under den och därmed kunna ta sig lite framåt. Än så länge trycker hon sig mest bakåt med armarna och blir rejält förbannad på kuppen...

Hilma kan även prata ganska bra. Hon säger "ej, ej" vid helt klart lämpliga tillfällen. Det kan inte vara så mycket annat än ett Hej. :-) När hon hör något annat barn låta (eller kattens jamande) så svarar hon med ett litet rop. Det verkar bli en social tjej! Kul!

Finns det inte en människa på norra Alnön som har vett att hålla hastighetsbegränsningarna? Jo, nu var jag lite orättvis, det var faktiskt ungefär en fjärdedel av de som körde förbi mig som nog höll de 50 km/h som enligt skyltarna är tillåtet. Okej, jag har inte någon hastighetsmätare med mig, men man märker ganska stor skillnad på bilarnas farter och kan därmed uppskatta hur de kör...

Jag gick nästan 4 km i morgontrafiken i morse. Inte den bästa tiden att vara ute efter vägen, men alternativet hade varit att sitta stilla en halvtimme på skolan innan jag promenerade hemåt. Det kändes lite trist.

Måååånga bilar körde fort, fort. Många bilar låg tätt bakom bilen framför, så då var det 2-3 bilar som körde fort, fort, samtidigt. Vår väg är smal, det finns ingen vägren och ingen mittlinje. Det hoppar rådjur ur skogen titt som tätt, även där det är många hus. Fotgängare och cyklister har bara diket att besöka (och ibland lyckas man tajma in en infart) när bilarna kommer i full fart.

Nej, skärpning alla bilister. Kliv upp 10 minuter tidigare på morgnarna då om det är så svårt att komma iväg i tid! Det finns faktiskt barn och vuxna efter vägen, som vill behålla alla kroppsdelar i fungerande skick! GRRRRR!!!

... äpplena till kakorna har jag pallat hos grannen.

Tänkte baka en äppelkaka till kvällens tupperwareparty. Till äppelkaka är det gott med vaniljsås, och då tiden inte räcker till att laga egen så tänkte jag köpa...

Men så blidde det inte. När jag råkade slänga ett öga på innehållsförteckningen så ångrade jag mig. Färdig vaniljsås från Ekströms innehåller: "Skummjölk, socker, härdat vegetabiliskt fett, förtjockningsmedel (E 1442, gelatin, E 412, E 407), emulgeringsmedel (E 471), vaniljarom, salt, vaniljstång, färgämne (betakaroten)." Låter gott, eller hur?!

Okej, då köper jag gräddglass istället. Det är ju också gott till äppelkaka. Men så började jag läsa innehållet på den förpackningen också: "Grädde 26%, kärnmjölk, glukos-fruktossirap (vete), skummjölk, socker, mjölkprotein, vasslepulver, vegetabiliskt emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av fettsyror), stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl, karragenan), arom (vaniljextrakt, etylvanillin, vanillin), vaniljstång."

Nu står jag i valet och kvalet. Endera blir det grädde smaksatt med vaniljsocker eller så kokar jag till lite vaniljsås ändå, fast jag inte har tid riktigt.

Förresten, till jul önskar jag mig en glassmaskin...

Idag fyller lilla mor år, 55 glada år. Det ska firas, men inte förrän om några veckor dessvärre... Ha en jättetrevlig födelsedag. Här kommer en av dina favoriter! Lyssna och njut!

Ännu en månad har passerat och Hilma har blivit ännu större. Hon är en glad och social bebis! Hon pratar och låter mycket, och är alltid på utkik efter saker att busa med. Gardinerna i vardagsrummet är en favorit...


7-månadersdagen till ära har hon även klämt ur sig sin första tand!!! I dag kände jag de vassa små guppen från den första tanden. :-)

Kalastårtorna var av "vanliga typen", dvs med vaniljkräm, banan, hallonsylt och grädde, täckt med sugarpaste.

En enkel spöktårta till barnkalaset:
 

Tårtan till familjekalaset dekorerades med något som påminner om sk Cornelli Lace... I alla fall lite grann...


Jag är ganska nöjd med mig själv vad gäller slätheten på sugarpasten mot själva tårtan, den blev så gott som veckfri!

... har gått sedan William blev en sexåring. Här kommer lite bildbevis! :-)

Kvällen innan födelsedagen beställde grabben "frukost och paket på sängen", trots det var han lite svårväckt och förstod inte riktigt vad som hände... Efter några minuter kvicknade han dock till... "Frukosten" bestod av en chokladmuffins med glasyr, lite senare blev det dock riktig frukost.

 
 

På lördagen hade vi barnkalas. Fyra kompisar dök upp och fikade så det stod härliga till. Det lektes och busades. Pinatan åkte på riktigt stordäng "dö, dö"... Det var roligt tyckte de.

  

På söndagen hade vi kalas med morföräldrar och farföräldrar och farbröder. Då käkade vi god mat och fikade lite tårta. En riktig kalashelg alltså, fest i dagarna tre. Lilleman tyckte det var en rolig helg och många fina presenter!