annawoman

Idag fixade jag min födelsedagspresent! Fick ett presentkort på Team Sportia och det utnyttjades till att införskaffa mig ett par Icebug-skor! Icebug är skor med dubbar under för att få bra fäste på isiga vägar. Det är ju ganska isigt nu, så timingen är perfekt! Min inköpta modell heter HIKO-L BUGrip.

"Hiko har en mjuk och flexibel mellansula med god vridstyvhet och skön stötdämpning. En pronationskil hjälper löpare med pronation mot ett mer neutral steg under övergångsfasen från häl till framfot. Tack vare BUGrip dubbarnas dynamiska funktion och karbidståltopparnas extrema slitstyrka, så kan skon och utan problem används för långa löpturer på asfalt när det bara är fläckvis halt. Även lämpad för terränglöpning."

Här ska promeneras och lufsas, förhoppningsvis lite mer avslappnat framöver...

Igår var det dags. Igår blev det kräksjuka. Björn kom hem och kände sig eländig vid 4-tiden och jag började känna mig eländig lite senare. Men jag hann kräkas först... Vid 19.30-tiden var det dags. Huvva! Huvva!

Idag känns det lite bättre, mår inte illa längre. Magen är tom och känns lite konstig, men inget illamående. Bara det är en bonus!

Pga sjukan så missar jag en massa skoj som skulle hända idag! Drakborgen med Emma (och Inga?), 1-årskalas hos Rasmus och sen syjuntan ikväll. Men jag får väl ligga framför tvn i mina mjukisar och tycka synd om mig själv...

Idag är det min dag, tralla la! Idag fyller jag år!! Blev "väckt" i morse med lite fika och presenter. Anton hade ritat ett grattiskort. Jag fick rostade mackor och varm choklad. I presenthögen låg ett presenkort på Team Sportia som ska utnyttjas till att köpa bra vinterpromenadskor, sk icebugs. Dubbade skor... Jag fick även en, vad det nu kallas, som man har datorn på i knät så den inte ska bli så varm (och inte jag heller). Tack syster!

Trevligt, trevligt! Men idag tänker jag nog inte laga nån mat. Kanske köra nån tvättmaskin. Men nästan bara lata mig! :-) tror nog inte ens det blir någon tårta. Det får vänta till Hilmas kalas på lördag.

Hurra för mig!!!

I går fyllde min gamla vän Anna år. Lärde känna varandra i Umeå när vi började systemvetenskaplig linje tillsammans, -92. Bara drygt 18 år sen... HJÄLP!!! :-) och ändå fyller vi båda bara 25 i dagarna!

På vår väg från Umeå stannade vi till i Övik hos Anna och Jörgen, Lily och Elton. Fick god middag och god efterrätt! Lyxigt värre! Anna fick lite tulpaner dagen till ära och lilla Lily som nästan är nyfödd (3 månader) fick ett litet paket med kläder. Roligt att få se den nya lilla söta, glada tjejen! :-)

Tack för en trevlig eftermiddag och god mat!

I förrgår var det en födelsedagsdag av STORA mått! Jag tror jag räknade ihop totalt 5 personer som fyller samma dag, det är många det. Dessvärre hann jag aldrig gratulera via bloggen!!!

Kusin Magnus (37) - HIPP HIPP Hurra!!!

Lille Max (7) - Grattis, grattis!!!

Vännen Magnus (44) - "Med en enkel tulipan..."!!! (fast rockversionen)

Vännen Anncha (40) - Gratulerar, gratulerar!!!

Forna kollegan Tommy (36) - "Ja må han leva..."!!!

Hoppas ni alla hade väldigt trevliga födelsedagar!!! Spelar en lånad trudelutt från youtube till er ära! :-)

Vi är i Umeå i några dagar. Vi har varit med Hilma till doktorn här uppe, hon har ju en bula på huvudet som ska tas bort. Det är en ofarlig cysta, sk dermoidcysta, som sitter framför fontanellen. Den måste dock tas bort då den sitter ivägen när fontanellen ska slutas. Det var dock ett ganska fånigt besök, åka nästan 30 mil för att prata med en doktor i ca 10-15 minuter. Ingen undersökning eller nåt. I dessa lägen skulle kanske videokonferens vara att föredra... men, men. Vi valde att ta fredagen ledigt och stanna kvar hos syster yster, vilket aldrig blir av annars.

Efter läkarbesöket for jag och Björn runt i Umeå. Han har aldrig varit här, så jag visade lite i omgivningarna. Det var lagom kallt (-15) så det räckte att se genom bilrutan... Ungarna var med moster Marie på lekland under tiden.

Nu på eftermiddagen hade syster bokat in oss på ett gympapass med Zumba, det nya trendiga passet. Men jag vet inte jag, så roligt var det väl inte?! Förstår inte vad allt ståhej är om... Jag kör hellre ett helt vanligt gympapass, det är lika roligt. Nu har jag provat det i alla fall! Men det var skönt att gympa, har ju inte gjort det på så länge pga  vår mammiga bebistjej och diverse förkylningar.

Nu ska trötta pojkar stoppas i säng och soffläge intas... *gäsp*

Nu är det gjort. Första babysimmet. Det gick bra, men kändes lite sorgligt emellanåt. Hilma tycker dock att det är så skoj att bada så man har fullt upp med hennes aktiviteter!

Idag blev det klättring upp på kanten, hon kan det nästan själv nu. Dessutom gjorde hon en sk fri torped. Man skickar barnet emellan sig, "simmandes" under vattnet. Hon hoppade själv från ledaren Saras famn ner i vattnet för att simma mot mig. Inga kallsupar, inga ledsamheter. Bara en glad lätt förvånad liten tjej! :-)

Hon är väldigt förtjust i att sitta på kanten och hoppa/falla mot mig. Man hinner knappt släppa henne förrän hon slänger sig framåt. Dessutom åkte hon rutschkana med mig nedanför för att fånga! Full fart minsann!

Snart ska vi iväg på veckans babysim. För första gången är det lite lätt motvilligt. Första gången när Susanne och Alva inte kommer att vara där (av annan anledning är sjukdom). Det känns lite konstigt.

Hela veckan har varit lite konstig. Första (förhoppningsvis enda) gången någon man är känner litegrann omkommer i en trafikolycka. Man blir nog lite lätt chockad. Otäckt att Alva var med i bilen. Otäckt för att det var någon så nära i ålder och otäckt för att så många hört av sig för att de var oroliga för att det skulla ha varit jag i olyckan. Det kommer ännu snäppet närmare då.

Bara att packa ihop och ge sig iväg, så första gången blir gjord.

I går var det lördag, dags för lite extra god middagsmat. Vi hade bjudit hem Christer med hans Anna. Björn dekorerade gården. Istället för ljus så placerade han ut några spabelysningar som jag fick i present. De byter färg med jämna mellanrum så det var lite disco på gården! Coolt! :-) Bilderna blev inte så bra, men det var ju mörkt ute och sisådär 20 minusgrader... Men ni förstår ju principen!

  

Jag provade att laga till den förrätten vi blev bjudna på under nyårskvällen, Västerbotten Royal. Mycket gott! Jag serverade det dock som 4 portioner istf 6 som det stod i receptet. Lite lämpligare storlek tycker jag. Vi hade även en klick creme fraiche på toppen.

Till varmrätt bjöd jag på förra nyårets varmrätt, kyckling med parmaskinka och balsamsås. Även den är jättegod, men jag rekommenderar att dubbla såsmängden då den är jättegod och försvinner kvickt från faten.

Till efterrätt blev det ett experiment som föll ganska väl ut, Glace au four med browniebotten och hallon. Det var experiment på så vis att jag inte var riktigt säker på att det skulle bli gott... :-)


 

Jag tillagade bottnen utan nötter då jag inte är så förtjust i sånt. Glassen var av hemlagad variant och mycket len och god! Bilden med snittet blev lite knepig, men det var första skivan... Alla tog om på efterrätten så den blev uppskattad. Den såg dock lite klumpig ut vid serveringen.

Slutsats: Alla recept rekommenderas till andra, och allra mest förrätten.

Denna vinter har varit fantastisk på många sätt. Snö överallt (på gott och ont). Björn har skottat och skottat. Själv har jag ju varit krasslig mer eller mindre hela december så jag har hållit mitt arbetande inomhus istället.

Men så här tjusigt har det blivit hos oss i vinter! Snökanterna är som mina barndoms vintrar när pappa svor över oss som rev ner snön han så fint skottat upp med slungan. Nu gör Björn samma sak mot pojkarna, den fina traditionen förs vidare. Det är nåt med en man och hans snökanter...

 

Anton hjälpte Björn att skotta garagetaket förra veckan och då inleddes hoppningen. Senare fick även William vara med och hoppa ner. Kul värre! Det är inte ofta det är så mycket snö att man kan krypa upp på garaget.
 

Även lilla Hilma måste få känna på vinterns positiva sidor, så lite pulkaåkning är aldrig fel. När man stannar pulkan så börjar hon gunga för att komma vidare.
 

Nu hoppas jag på lite slalomåkning och kanske lite vanlig skidåkning på mina gamla skidor.

Ungarna har sett det nya programmet på  barnkanalen "Fixa rummet", där barn får önska hur deras rum ska se ut och sen hjälp att ordna det hela.

Anton blir så make over-sugen så det kryper i honom. Han vill bestämt möblera om och helst ha lite nya tapeter... Det senare får dock vänta lite, då det kan bli lite omflyttningar på övervåningen i framtiden när vår utbyggnad är klar. Ommöblering ska vi väl kunna ordna och han vill att hyllan och skrivbordet byter plats, för att det skulle bli extra snyggt om den stora hyllan står bredvid den lilla hyllan... :-)

I eftermiddag sätter vi igång...

... då är det helt klart tydligt. Hilma är i åldern då hon smular ner snabbare än dammsugaren hinner fånga skräpet. *suck* dags för en till möbel som står framme hela dagarna...

Det behövs något lite roligare idag också.

Hilma har fattat kärlek till fjärrkontroller och telefoner och har full koll på hur de hanteras. Här kommer ett telefonsamtal...

Gårdagen var ingen trevlig dag. Ingen rolig dag alls. I den otäcka olyckan i Tunadal dog en mamma och hennes lilla bebis blev skadad. Denna mamma var en tjej från vår babysimgrupp. Jag blev bekant med henne i höstas när simmet startade och sedan dess har vi haft många trevliga pratstunder. En trevlig, glad och pratsam tjej, som det kändes som om man skulle hålla kontakten med även när babysimmet slutat. Vi träffades senast i måndags. Pratade och skrattade i fikarummet. Avslutade med ett, "Åh, vad skoj att babysimmet börjat igen. Jag längtas till nästa vecka.  Vi ses då!" Nu blir det inte så.

Jag hoppas lilla Alva klarat sig utan allt för stora skador och blir så ledsen när jag tänker på att hon ska växa upp utan sin egen mamma, som hon inte kommer att komma ihåg alls, och att mamman inte får vara med och se Alva växa upp. 

Usch.

Här är hon, hon som hittills klarat att gå ca 3 m själv... Hon går bättre och bättre för varje dag, och tycker det är jättekul. Helst när hon närmar sig famnen då kastar hon sig och fnittrar.

Jag har länge tänkt jag ska prova att baka Crèmé Brûlée, men det har alltid känts jobbig på nåt vis. (Kanske har med alla krumelurer i namnet att göra!?) Vattenbad i ugnen och äggulor hit och socker dit. Men i veckan så passade jag på när fastern var på besök.  Jag letade fram ett recept på internet och satte igång.

Det var inte så krångligt och inte så jobbigt. Nu hade jag ingen vaniljstång till hands, men då det går lika bra med selleri så tog jag vaniljsocker. Jag tog dock lite för lite, hade velat ha mer vaniljsmak på det hela.



Bruleen blev ganska bra, men var lite varm när vi skulle äta den. Hade nog velat ha den kallare, men så går det när man är otålig, barn ska läggas och snö ska skottas...

Detta ska jag prova igen, kanske i varianten Creme Caramel, lite annorlunda ungefär lika.

Jag har under senaste veckan fixat med lite småhyllor till pojkarnas rum. De har ju båda höga sängar så det fungerar ju inte med ett sängbord direkt. Jag har istället satt upp tavellister för deras kvällsböcker och väckarklockor.



På Antons rum blev det ett lite äventyr. Björn sågade av en längre list som jag sen målade och skulle sätta upp. Först ska man kravla sig upp i våningssängen, med skruvdragare, skruvar, hyllor och vattenpass. Allt väl så långt tills jag skruvar in första skruven och glömt att kolla inställningen på skruvdragaren. Den stod på borrning istället för skruvning, vilket medförde hög fart och stor kraft. Skruven försvann nästan in i hyllan som sprack lite i kanten. GRRRR! Bara att ta den andra hyllan och sätta upp och då lyckas jag tippa den lite så vattenpasset glider ner mellan sängen och väggen.... GRRR! Bara att kravla sig ner ur sängen, leta fram vattenpasset och kravla upp igen! Sen ner i källaren och leta fram en liten skruv och en liten borr så jag kunde få ihop sprickan på den första listen. Sen upp på övervåningen och överslafen än en gång för att få ihop det hela. Men Anton blev nöjd. Hans dagbok och läsebok är nu lätt tillgängliga.

På Williams rum blev det en liten tavellist vid sängen och även en längre hylla (som drällt i källaren i 6 år) att ställa sina finsaker på. På den väggen hängde en bokstavstavla och en gammal världskarta. Det var väldigt viktigt att jag hängde tillbaka världskartan sen.

"Mamma, hur ska jag annars veta var Antarktis är någonstans!?"

Ja, det kan man ju undra. Bokstavstavlan kunde han vara utan, han är ju stor nu och kan alfabetet...

 

Det går framåt med små steg. Lillan blir duktigare och duktigare för varje dag på att gå. Hon har gått 4-5 steg mellan mig och Björn och igår när jag satt på golvet så släppte hon taget i soffbordet på eget bevåg och gick mot mig, ca 2-3 steg. Sen fnissade hon och kastade sig på mig...

Ska försöka fånga henne i videokameran idag, men det är ju inte det lättaste...

Nu är det sista månadsbilden före Hilma blir en ettåring. Tänk vad tiden flyger iväg! Huvvaligen! Hon går inte ännu, men springer snabbt med en hand i en möbel. Lite balans fattas, men det dröjer nog inte länge!

 

Hon är glad och mysig och busig, och verkar ha lite intelligens... Men det vore ju trevligt om hon kunde sova som folk på nätterna... :-)

Under december har det pysslats och bakats en hel del, som brukligt är. Jag kokade mina traditionella fudge, provade några nya fudgerecept och gjorde även lite enkla mozartkulor och lite tryffel. Gott, gott, sitter som en smäck kring midjan... :-)

Jag blev också sugen att göra ett pyssel som jag hittade på en annan blogg (Underbara Clara). Jag gjorde inte riktigt lika som hon gjorde. Jag köpte en styrolitkrans på Panduro och sen lindade jag plastfolie hårt, hårt kring den. Sedan satte jag fast punschpraliner med hjälp av kristyr. Jag fyllde även mellanrummet mellan godisarna med lite kristyr. Det blev denna variant eftersom jag ville ha möjligheten att äta upp det hela om jag skulle få rejäla begär lagom till tjugondag Knut... :-D

Snygg blev den! Dessutom luktar den mycket gott!! William tyckte det var jobbigt att komma nära kransen, "åh mamma, den luktar så gott, jag vill bara bita i den!"

750 gram punschpraliner av billigare sort från Ö&B fick sätta livet till. Det finns nog värre sätt att sluta livet än denna då man är en pralin...

December var en månad som på nåt vis bara försvann. Inget hanns med, inget orkades med, men ändå på nåt vis blev det nästan som det skulle ändå.

Jag blev förkyld och hostig i början, vilket visade sig vara en lunginflammation. Jag var allmänt trött och seg hela tiden. Lillgumman åkte på en knepig magsjuka som höll i sig en vecka ungefär, med lite kräkningar någon gång om dagen och lite racerbajs någon annan gång om dagen. Inte som vanlig magsjuka, men ändå inte frisk... Därav missade jag ju julfesten med Björns jobb och glöggkalaset med grannarna.

Julen firades för första gången i hemmet. Syster kom från Umeå och mor och far kom ner från Barsta. Jag vägrade lämna huset... Det är så jobbigt att vara borta när lillgumman stökar på nätterna, och jobbigt att packa in hela gänget i bilen när man är trött och seg. Men det blev en trevlig jul! Maten vi ville ha var på plats, klapparna rymdes inte under granen, det fanns plats för alla och envar. Men nog är huset litet...

 
Julmaten intogs i "lekrummet", där även julgranen med alla klapparna var placerad.

 
Bus och gapflabb med lillasyster som vanligt. Även Hilma vet hur man ska ta moster...

 
En lycklig Björn med sina stålmannenkallingar. Vi fick även ett trevligt frågespel i julklapp, som såklart ska invigas, med tillhörande skratt-så-man-bryter-ihop... HÖNA! :-)

Mellandagarna blev ganska lugna, förutom att lilla gumman tillbringar ett antal timmar varje natt med att sprattla runt och äta och sprattla lite till. Man är med andra ord inte direkt utvilad... Syster och jag tog en tur i össnön till rean, fyndade lite på polarn och pyret och även ett par fina velourmjukisar till hemmamamman.

Vi fick besök av småkusinerna en av dagarna. Det var mysigt. Vi lekte och busade och invigde glassmaskinen som kommit med tomten. Gott gott! Anton läste högt för Tindra och myste i soffan.



Nyårskvällen tillbringades tillsammans med grannarna. God mat och dryck, och lite spel under kvällen, sen blev det lite fyrverkerier innan vi knatade hemåt i snön som än en gång vräkte ner.


Hilma i sin fina röda klänning som hon fick i julklapp av moster. Den var given på nyårskvällen!

Och nu är det nytt år, nu skriver vi 2011 för första gången. Det blir spännande att se vad som kommer att ske! Men först ska vi alla bli fria från hostor och förkylningar, just nu är alla i huset mer eller mindre sjuka.