Snart dags igen

Snart ska vi iväg på veckans babysim. För första gången är det lite lätt motvilligt. Första gången när Susanne och Alva inte kommer att vara där (av annan anledning är sjukdom). Det känns lite konstigt.

Hela veckan har varit lite konstig. Första (förhoppningsvis enda) gången någon man är känner litegrann omkommer i en trafikolycka. Man blir nog lite lätt chockad. Otäckt att Alva var med i bilen. Otäckt för att det var någon så nära i ålder och otäckt för att så många hört av sig för att de var oroliga för att det skulla ha varit jag i olyckan. Det kommer ännu snäppet närmare då.

Bara att packa ihop och ge sig iväg, så första gången blir gjord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0