annawoman

I morse när jag gjorde mig klar för att åka till jobbet fick jag sällskap av en liten tjej i hallen. Hon plockade fram sina stövlar, satte hatten på huvudet och försökte stänga grinden (utifrån). Sen tänkte hon nog följa med mig till jobbet. Men utan att bråka fick vi henne att gå in till köksfönstret med brorsorna för att vinka hej då till mig.



Fast denna lilla godbit skulle man kanske smugglat med i väskan till jobbet. :-)

Glömde ju bort två av Hilmas favoritord när jag beskrev hennes prat häromdagen...

"täda" för städa, misstänker att mitt städtjat har påverkat henne mest och ingen annan i huset

"bada" är också ett favoritord, och en favoritsysselsättning. Hon älskar att bada och duscha och, som alla andra barn, leka med vatten. Bara man åker förbi vatten med bilen, hav, sjöar odyl så ropar hon "bada!"

Har en dotter som nu väldigt tydligt säger "Tatt!" för tack. Tidigare har hon ibland sagt nåt som liknar tack, lite mer "ta", men nu är det "Tatt, tatt!"

Skoj, skoj!

Hon säger även:
"Mma" för Blomma
"Mpa" för Lampa
"Lillia" för William
"Mamma" för mamma och pappa
"memme" för tutten

... där förstod Hilma att hon kan flytta en köksstol över golvet för att nå högre höjder på andra ställen...

Kul, jättekul!

... och där kom ett lyckligt fnittrande från TV-rummet. Det visar sig att diskborsten på något mysko vis försvunnit från köket...

Idag var det en trött tjej som åt lunch... Hon sparade lite av maten till efter middagssovningen.

Hilma är ett barn med fart. Hon är nog faktiskt "värre" än båda pojkarna var tillsammans... Hon plockar och river, hon klättrar och upptäcker, hon provar allt hon kan.

Det är väldigt spännande att kliva i lära-gå-vagnen och stå och gunga utan att hålla i sig. Det är lika spännande att ställa sig bak på flaket till trehjulingen utan att hålla i sig...

Att vara på köksbordet eller altanbordet börjar vara vardagsrutin nu, så något nytt måste finnas att klättra upp på.

Hon gillar att plocka blommor, helst sådana lättfångade som växer i mina blomkrukor ute på altanen.

Hon har lärt sig att starta micron, om den inte har startats på ett tag så måste man öppna luckan innan man trycker på start. Det har hon fattat så först sliter hon upp luckan och sen smälls den igen och lilla fingret åker till startknappen.

Jagis är en favorit. Hon ställer sig mitt på köksgolvet och skriker till mig, sen lägger hon iväg runt köksbordet och vill att jag ska springa efter. Om jag stannar och tänker vända håll så märker hon det direkt och stannar på andra sidan och vänder när jag gör det.

Hon vet så väl vad hon får göra och inte får göra. När hon ska göra nåt bus ibland så börjar hon smyga ett steg, kollar om jag märkt nåt, smyger ett steg till, osv. En liten luring till tjej!

Hilma är en ganska orädd tjej, hon går iväg dit hon vill oavsett om hon får sällskap eller inte.

Sammanfattat så är hon nog en ganska så smart och klurig tjej med ett tempo som är svårt att hänga med. Allt bus och lek utförs med ett litet smygleende i mungipan.

Allt eftersom busungen kommer på nya saker så får man hitta på nya regler. Dagens regel är:

"Den som spottar i soffan får inte titta på Pingu-film"

Nu ska regeln följas upp...

Hilma är en riktig docktjej. Hon går runt och kramar och myser med sin docka, daskar den i rumpan när den ligger mot axeln, pussar på den. Skojigt att se! Fast sen i nästa sekund kan hon hiva den i golvet och gå därifrån. På sjukhuset fanns det flera dockor och en dockvagn i lekhörnan. Fast handtaget var i ögonhöjd på henne så lastade hon i dockorna och körde iväg i korridoren.

Idag var vi på skolans utemiljödag och loppis. De ska samla in pengar till ett fadderbarn från afrika. På loppisen fanns såklart en docka som Hilma direkt ville ha och krama på. För 10 kronor blev den hennes! Glad tjej som kramade den lilla stackaren.

När vi kom hem hämtade jag upp pojkarnas "gamla" docka från källaren så nu har hon helt plötsligt 3 små dockor att leka med. Då hittade jag även en liten nappflaska som Hilma tyckte var väldigt rolig, så nu har alla dockorna fått mat. Jag ska börja hålla koll på ev dockvagnsrea framöver har jag tänkt...

Hilma har ju varit i Umeå och opererat sig nu. Vi åkte först upp förra fredagen för inskrivning och provtagning. Björn hade sedan tidigare bokat in en resa till Ängelholm och Göran, så jag och Hilmis åkte själva. Jag hade dock ingen lust att sitta på patienthotellet hela helgen så vi gjorde en dagstur bara. Provtagningen uppskattade hon inte, men det måste ju göras.

På söndag eftermiddag åkte vi upp alla tre. Mor och far kom ner för att bo med pojkarna. När vi kom upp fick vi middag hos syster och Leffe-boy. Trevligt (förutom att vi brände papadumsen, sorry)!

 

Operationen var inplanerad måndag fm. Hilma lekte glatt och sov gott under förmiddagen så hon märkte inte av att hon var fastande som tur var. Vid halv elva var det dags, då promenerade vi iväg ner till operationsavdelningen och vi fick lämna ifrån oss henne. Alltid lika jobbigt att få ungarna nedsövda (även om man gärna skulle ha lite sovgas här hemma ibland).

Det var en enkel och snabb operation så efter 2½ timme var hon tillbaka tillsammans med oss. Det tog inte lång stund för henne att vakna upp. Hon var dock lite seg och somnade några timmar senare på eftermiddagen. Men efter den sovstunden var hon tillbaka till full fart igen! På kvällen kom det clowner på besök och vi lekte en lång stund ute i dagrummet.

 

Dagen efter operationen åkte Björn mot hemmet och pojkarna. Jag och Hilmis fick då flytta till patienthotellet. Risk fanns väl annars att hon skulle riva barnavdelningen... Lite lyx hanns dock med. Vi låg på en avdelning som behandlar barn med cancer och neurologiska problem och en gång i veckan bjöd barncancerföreningen på massage för föräldrarna till inlagda barn. Jag passade på och eftersom jag var enda inbokade föräldern denna dag så fick jag en hel timmes massage. Härligt efter en natt med orolig Hilma, som trängts med mig i sängen.

 

Vi tillbringade sista kvällen med syster Marie. Vi åt middag på en pastarestaurang. Lite jobbigt dock då lilla Hilma var livlig och ljudlig... Sedan hälsade jag på Ulle, en gammal studiekamrat från universitetstiden. Alltid lika roligt att ses!

På onsdagen skulle vi träffa Hilmas neurokirurg, som ville titta på såret, och sen blev vi hemskickade. Det var ganska så skönt att komma hem. Hilma har varit pigg och glad hela tiden men ganska så uppe i varv. Mycket att hålla reda på när hon far omkring överallt.

Det blev 8-10 stygn i skallen på lilla damen, och en period framöver med extra högt hårfäste. Det är tur att hon har mycket hår, det blir som en naturlig överkamning... Hilma hade en sk dermoidcysta alldeles vid fontanellen. Den var som en bula på huvudet. De är ofarliga men onödiga, så bort skulle den!

Min dotter är full fart... Hon är på jakt hela tiden. Har man glömt att stoppa ett skohorn i något av kökets lådhurtsar så nog är hon där direkt och börjar riva ut. Hennes senaste nöje är att slänga ut tuttarna från altanen, genom räcket, och förhoppningsvis finns någon brorsa där nere för att plocka upp. Idag hade hon tagit en fjärrkontroll från tvrummet och slängt ut. Björn hittade henne där ute, fnissandes nöjt... Hon brukar finta en också. Ibland när man står ivägen så slänger hon iväg det hon har i handen så att man ska plocka upp det och hon därmed kan smita förbi...

Vad gör man?!

Hilma har hittat lite roliga saker att roa sig med. Hon gillar böcker, helst med djur som hon kan prata med. :-) På fredagskvällen upptäckte hon även en trevlig kökslåda. Det var väldigt skoj att kasta ut besticken...

 

Hilma är förtjust i vår snickare Sören. Hon sticker alltid fram nosen och ropar "hej, hej" när hon får chansen. Jag har försökt att stänga skjutdörren mellan kök och lekrum för att få lite mindre oväsen, men då blir hon galen! Hon ska bums ut i köket och säga hej... Hon vräker undan stolar och annat jag ställt ivägen för henne.

 

Så fort han sitter vid matbordet på någon fikarast ska hon vara med, vill sitta i barnstolen och äta nåt hon med. Hon sitter och fnissar och "pratar" med honom... :-)

 

När vi åkte från Barsta i tisdags så lyssnade vi på radion. Det blev då lite prat om att det var Internationella Kvinnodagen, så jag förklarade lite om det hela. Jag frågade även mina söner om de visste vad en "kvinna" är för någonting.

Det visste de ju sa de, att jag var en sån, men sen i nästa sekund kom det en kommentar:

"Mamma, det heter faktiskt kökspiga!"

Öhhh... Tror att jag har lite uppfostringsjobb att ta tag i gällande detta ämne. Vet inte heller varifrån det hela kommit. Snorungar!

Hilma har mycket att göra nu. Kastruller, lock och durkslag ska flyttas från köket in i lekrummet. Sen ska bollar och annat otyg flyttas in i pannskåpet. Blir lite jobbigt att laga mat framöver...

Ev har Hilma lärt sig använda ett nytt ord. Förutom att hon tidigare sa "Findus" har hon ju kört med "Mamma" och "Mammamammmamammamammamammamammammmmmmaaaammmm!!!!" ett tag. Men idag fick hon lite sockerkaka och då tyckte jag bestämt att jag hörde ett "Mea!" dvs mera... Jag har hört det en gång förut också, men blev lite osäker då, men nu är det nog säkert! Ett ord som används i alldeles speciella fall, typ sockerkaka... :-)

Beskåda Hilmas första steg på snö! Inga skor dock, men sköna tossor från PoP. Den lilla dottern rent ut sagt HATAR skor... Hon har ett par sommarskor som vi provar inomhus ibland, men det stackars barnet gråter så tårarna sprutar tills vi tar av dem igen. Hon gillar bara sina röda äppeltofflor. Men skoträning fortsätter, någon gång måste hon ju kunna.

  
Jag plockade fram lektältet i går. Det tyckte hon var väldigt roligt. Hon kryper in och leker tittut. Dessvärre tycker även Findus att tältet är skoj så han har hoppat ut flera ggr och skrämt henne. :-)

 
Hilma älskar att bada. Hon brukar stå bredvid när jag tappar upp vattnet och då fnissar hon och hoppar!

... då är det helt klart tydligt. Hilma är i åldern då hon smular ner snabbare än dammsugaren hinner fånga skräpet. *suck* dags för en till möbel som står framme hela dagarna...

Det behövs något lite roligare idag också.

Hilma har fattat kärlek till fjärrkontroller och telefoner och har full koll på hur de hanteras. Här kommer ett telefonsamtal...

Här är hon, hon som hittills klarat att gå ca 3 m själv... Hon går bättre och bättre för varje dag, och tycker det är jättekul. Helst när hon närmar sig famnen då kastar hon sig och fnittrar.