annawoman

Jag har ett knä som är lite konstigt. Det är som något är löst där inne och knäpper när jag belastar det. Jag har inte ont av det direkt, men jag är rädd att jag snedbelastar resten av benen/höfter/kropp eftersom detta är obehagligt. Finns det nåt att åtgärda, som inte förstör knät mer, så vill jag gärna det.

Igår var det dags att magnetfotografera knät. Inget knasigt har hittats på vanlig röntgen, så nästa koll blir alltså magnetkamera.  Instruktionerna för en sån undersökning är underliga bara de... Ingen mascara eller kosmetik på sig. Inget hårvax....

Väl där fick man hoppa ur alla kläder, behålla trosor och strumpor och hoppa i en sjukhusrock. Jag fick ligga som mannen på bilden nedan, med knät fastspänt i nån kameramanick. Sen fick jag hörlurar med radio i och instruktioner att inte röra mig, och absolut inte benet som skulle fotograferas.



Människan bygger bilar, flygplan, raketer, stereoapparater och allt möjligt. Men denna maskin var konstig... Att magnetfält och radiovågor kan låta, och måste låta, så mycket! Ena stunden knakade det för att lite senare knäppa. Det tutade och pep och dunkade och vibrerade om vartannat. Varför kan man inte göra en sån här maskin som är tyst? Dessutom fanns det hela tiden ett kvittrande ljud i bakgrunden, som fågelkvitter ungefär. Men det hörde också till maskinen... Konstigt! :-)

Ibland pratade sköterskan (eller läkaren eller vad hon var) och sa att nu var det paus och då fick jag hosta och röra lite på mig om jag ville. Sen körde ljuden igång igen. Ungefär en halvtimme tog min undersökning. Det var spännande! Nu får jag vänta ett tag tills min husdoktor har fått resultatet från det hela...

En ytterligare fördel med denna undersökning var att jag fick ligga i lugn och ro, utan någon som ropar "Mamma, mamma!" hela tiden. Det är man inte bortskämd med! :-)