annawoman

Vi behöver inte lyssna på nyheterna längre... Grabbarna har upptäckt radions nyheter (på gott och ont). I tisdags kom Anton nerspringande:

- Mamma, nu vet jag vad det blev i matchen mellan MoDo och Timrå!! Jag hörde det på radion! Timrå vann!

Det var ju inte de roligaste nyheterna direkt. Men sen säger han:

- "En ilsken och besviken Peter Foppa..."

Vår lilla Anton har lyssnat på radion och skrivit ner lite citat, sen kommer han till oss och berättar vad de sa... Himla gulligt! Hoppas bara det inte är några läskiga nyheter när vi inte är med och kan tolka...

William surrar om att "Gunnels kalasgryta på dagis" är hans favoritmat och att vi ska göra den här hemma. Eftersom vi inte har något recept har jag inte lyckats klura ut vad det ska vara i en sån, så jag har sagt till William att han får prata med Gunnel och skaffa receptet...

Sagt och gjort. Idag hade han bestämt sig. När han tagit av sig skorna och jackan skulle han gå till Gunnel... Det gjorde han också, jag hörde hur han gick in och pratade med henna. Jag hade fått order om att sitta kvar i kapprummet tills han kom tillbaka.

I dag när jag hämtade honom så hade Gunnel skrivit ned receptet till honom... Gissa om han var glad. :-) Ville helst ha det till middag, men eftersom han fått det till lunch så fick det räcka för idag...

Vad är då Kalasgryta? Jo, ungefär som köttfärssås och makaroner, fast allt ihopblandat i en gryta... Det blir till helgen kanske... :-)

Idag är det Nobel-dagen. Det ska uppmärksammas i skolan. Det blir extra god mat som ska ätas i klassrummet och de som vill kan klä sig lite extra fina. Anton valde denna morgon en skjorta och tillhörande slips, med Batman på.

 

Hur vet man att det snart är jul?!

Jo, man hittar sina små barn sovandes i sina sängar med tomtemössor på huvudet...

Lilleman håller på att lära sig läsa! Han kan redan läsa en hel del små "lösa" bokstäver! Alldeles nyss tittade han på mitt "hemliga juldokument" och ropar:

"Mamma, det står baka här! B-A-K-A!!!"

Han har lärt sig mycket av storebror och kommer nog att knäcka koden nåt halvår snabbare än storebror! Sedan läste han även "Siw" och nästan "Marie".

Spännande!!!

Lilla kusinen Tindra är världens sötnos. Hon är 1år och 8 månader och pratar heeeela tiden! Många ord kan hon, och snappar upp nya från höger och vänster. Dessvärre använder hon fula ord... :-) Men hon vet ju om att man inte ska göra det...

"inte säga... "

I fredags hade vi barnkalas. Några barn från Antons klass kom hit och det blev lite fika, lekar och disco. Det blev mest ett "tjejkalas", flera av killarna som var inbjudna hade dessvärre blivit sjuka. Men de hade trevligt ändå.

Bland det roligaste var att leka "Sätta svansen på grisen". Jag förstår inte nöjet egentligen mer än någon enstaka gång, men de höll på och snurra och leka en bra stund. Men så är ju inte jag 7 år heller...

Andra klassiker som Kurragömma och Blindbock fick vi också ta till för att slippa ha 7 ungar som springer upp och nedför trappen hela tiden. Jag blir lite nervös av sånt... :-) Vips är det någon som halkar och gör sig illa...

Lördagen ägnades åt att komma i fatt med städningen som fått stå på sidan under hela veckan. På eftermiddagen dök släkten upp och det firades 7-åring igen. Presenterna han fick var så lyckade att pojken inte hade tid att vare sig äta tacos eller tårta. Båda rätterna brukar vara största favoritmaten... Inte ens lördagsgodispåsen som mormor och morfar haft med sig lockade. "Mamma, jag sparar den här tills i morgon. Nu går jag upp och bygger lego igen!" Men framemot halv 8 när allt lego var färdigbyggt kom killen ner och var sig själv igen... :-) Nästan så man hann bli lite orolig...

Själv är jag helt slut. Dagen har tillbringats i soffan och på simskola. Det blir inte mycket gjort. Man är ju inte den med mest ork direkt. Bara några veckors jobb till julledighet!

Lilleman har koll på mycket, men inte allt... :-)

Igår, lördag, kom han med en fundering angående vad gammelfaster Karin jobbade med innan hon blev pensionär:

"Mamma, var faster en sån där tandsköka??"

Hm, vad svarar man på det mellan alla gapflabb?

Det korrekta yrket ska väl snarast vara tandsköterska... :-D

På fredag är det barnkalas. Jag lånade en discolampa på jobbet... Gissa om ungarna tycker det ska bli skoj... Den snurrar och skickar ut färgade prickar på väggar och tak. Ungarna dansar och skuttar omkring för fullt här hemma. Man får knappt ha lampan tänd i köket för att det stör diskot!

Björn och grabbarna har lirat lite innebandy i källaren. Efter ett tag tröttnar lilleman:

"Nu får du göra självmål, för nu tar målvakten paus!"

Hm, är det så det fungerar? :-)

"Det enda felet med mig, mamma, vet du vad det är?"

"Nej, det vet jag inte"

"Jag äter så mycket lunch på skolan att jag inte orkar något när det är mellis..."

Ja, det är inte lätt att vara snart 7 år och nästan felfri... :-)

Lilleman har blivit stor. När man ska lämna honom på dagis så har han inte längre tid att kramas. Han springer iväg så fort han kan, det gäller att fånga in honom snabbt om man ska få sig någon kram. Han har även slutat vinka i fönstret. De sista gångerna han har gjort det har det verkat som om han gjort det för min skull och inte för sin egen... :-)
Tänk vad tiden går!

Idag på eftermiddagen var det dags för tandläkarbesök. Båda pojkarna skulle inspekteras.

Lilleman var planerad som sista patient, men blev inkallad direkt. Han hoppade upp i stolen, var lite avvaktande med att luta sig bakåt, men sen gapade han som värsta rovdjuret... :-) Inga problem där inte! Han fick beröm för att han var så duktig. Fick en lite läskig plastskalbagge ur leksakslådan... Huvva!

Sedan var det dags för den större killen. Han skulle "plasta" sina 3 framkomna sexårständer. Förra gången gick det sådär. Tandsköterskan pratade lite för mycket och visade lite för många konstiga grejor, så han hann bli nervös då. Denna gång var det lite mer rakt på sak och första tanden gick jättebra. När det var dags för andra tanden, som satt i nederkäken, blev det lite krångel. Då började tanten prata igen... om hur hon skulle hålla bort hans tunga för att han inte skulle få den lite sura smaken från tvättmedlet på tungan... Inte rätt taktik. Bättre att bara köra och vara tydlig med vad som gäller just nu. Men andra tanden blev också klar till slut. Det smakade inte jättegott, men han fullföljde. Den sista tanden sparas till nästa vecka.

Anton valde en liten ring med glassten. "Mamma, är detta en riktig diamant...?"

Belöningen till duktiga pojkar blev lite gott fika från Alnös bageri, vi skulle ju även hälsa pappa Björn välkommen hem från Amerikatt.

Ibland är barnen billiga... Denna morgon var det lillebrors tur att sättas ut till högstbjudande. Dagen började fint med att han vaknade glatt och hade sovit gott hela natten. Men sen kom han på att han skulle minsann inte ha de där jeansen. Nej, men ta mjukisbyxorna som finns i ditt rum då, tyckte mamman.

Men det gick inte för sig. Han skulle inte ha några mjuka byxor på sig. Han skrek och bråkade, svor och muttrade,  högt och ljudligt.... Ta vad du vill i garderoben, och kom ner till frukost sedan, svarade jag.

Inte då, han skrek och bråkade hej vilt... Han provade några andra byxor som var för korta i benen, och skrek och morrade lite till. Då jag gick ner och plockade fram frukost så kom han till sist fram till att han ville ha jeansen, men bara om jag plockade bort en liten nyckelringsgrej som hängde på dem... Det kunde han väl sagt på en gång...?

Nästa minut så var det fel på frukosten. "Den där yoghurten tycker inte jag om!!!" Nya morr och bråk. Han har ätit just den yoghurten MÅNGA ggr förut, så det var bara tjafs. Tillslut, när Anton sedan länge ätit upp sin yoghurt och satt och mumsade på rostade mackor kommer lillen och säger "Jag tycker bara om yoghurten om jag har extra många flingor på!", blängde på mig, sen åt han upp alltihopa och en rostad macka dessutom... SUCK!!!

Jag är helt slut! Ska det vara så här varje morgon tills lilleman är 18 får jag spader!!!

Anton hade en fin kommentar... "William, igår var det jag som var vrång, idag är det du!"

Tänk vad lätt det är när barnen är små och bara äter bröstmjölk, och glatt kräks ner vilka kläder man än sätter på dem... :-)

 

Barn och cyklar är en läskig kombination... Det finns så många kroppsdelar som kan slå sig när de trillar. Lilleman, otursförföljd som han är, kraschade nyss ute på grusvägen. Huvva. Tur i oturen hade jag precis innan han gick ut justerat cykelhjälmen så den skulle sitta bra på skallen, annars hade nog både näsan, tänderna och hakan fått sig en rejäl smäll. Nu blev det bara skrap på hjälmen. Puh! Det blev även ett grusskrap på ena handen och lite på magen, men det botas lätt med plåster...

... den roligaste dagen!!!

Det var Williams kommentar när han hoppade ur bilen vid dagis i morse. Han har längtat efter kompisen Melker, men NU ska de leka hela dagen! :-)

I fredags när jag skulle hämta på dagis satt William och Melker på golvet. När de fick syn på mig bubblade de över av prat... De hade lärt sig cykla utan stödhjul! De hade suttit på cyklarna och sparkat iväg och sen hade de satt fötterna på pedalerna och cyklat "skitlångt"... :-) 

William har varit väldigt envis. Vi har inte fått hålla i handtaget bak på cykeln, då vägrade han cykla helt... så cykelträningen har det varit lite si och så med. Men i helgen har han trampat runt för sig själv! Lite vingligt ibland, men en riktigt nöjd och stolt kille! :-)

Världens duktigaste kille har varit till sjuksystern och tagit bort stygnen från pannan. Två stygn där plåsterlapparna skulle av, såret skulle tvättas och sedan skulle systern dra i några trådar och skära av det hela. Som bäddat för att ett barn ska bli rädd av både den lilla skäraren och pincetten. Men inte då! Lilleman låg snällt och tittade på systern och vips var allt gjort.

Sedan fick han gå till hennes låda och välja sig en liten present. En tatuering? En liten glittrig ödla? Ett klistermärket? Nej, självklart ville han ha en ring till sitt finger! Den ser rosa ut på bilden men är lite mer rödorange i färgen. Gissa om han gillade den... :-)

 

I morse var ungarna ovanligt glada och snabba. De hann till och med leka lite innan vi skulle åka. Allt gick bra. Jag lämnade av Anton på skolan, hjälpte honom att hänga upp gympapåsen och jackan, knatade ut till bilen och for mot dagis. Någon minut senare kommer jag på... Jag glömde vinka till Anton.

Varje morgon när jag lämnat honom på dagis i flera år, ett år på förskoleklass och nu vår och höst på fritids och klass ett så har vi vinkat. Han har stått i fönstret eller ute vid lastbryggan och vinkat med sin lilla hand. Nu i klass ett står han i ett stort fönster på övervåningen och vinkar till mig när jag går ut på skolgården. Men idag glömde jag... Han såg bara min rygg som försvann mot grinden... Huvva! Hoppas han inte blev ledsen! :-(