annawoman

Hilma har fått lite presenter. Världen har nu förändrats för oss. Från att ha varit fylld av action, star wars, lego, fordon mm så är det rosa och rött och mjukt och fluffigt... :-) Men så verkar det visst vara i tjejvärlden.

Stort tack för presenterna!!!


Från mormor och morfar


Från jobbet


Från Moster Marie


Från snälla Lena

... då Hilma egentligen var planerad. En sak kan ju sägas... Det var tur hon kom ut 11 dagar i förväg, hur tung hade hon annars varit?!?! Hjälp! :-)

Hon är en jättemysig liten kramgo tjej. Hon sover dock ganska mycket, vad annars ska man göra när man är så liten? Bortsett från att äta och bajsa då förstås. :-)

Ja, det blev alltså en Hilma... Namnet kommer ifrån mormors farmor (alltså min mammas farmor, Hilmas mormor), om jag inte minns fel. Även mormor heter Hilma, fast som andranamn. Hon har dock alltid avskytt namnet och hotat med att stryka oss från testamentet om vi skulle använda det. Då mormodern nu bestämt sig för att bränna alla pengar på resor och nöjen finner jag det lämpligt att använda namnet precis som jag vill, det blir ju ändå inget arv att tala om... :-D

Vad betyder Hilma?
"Hilma är den feminina motsvarigheten till namnet Hilmer som är ett isländskt namn med betydelsen "hjälmbärare". Finns även en beskrivning av att Hilma är av tyskt ursprung och betyder "hjälmbrud". Det finns 3356 kvinnor som har förnamnet Hilma. Av dessa har 1297 namnet Hilma som tilltalsnamn/ förstanamn."



Utifrån den kalufs som tittade fram vid förlossningen kanske "hjälmbärare" inte är så himla fel...

Lite bilder från sjukhusvistelsen:
  
   
  

Hur tjock kan en mage bli?! Ja, det kan man ju fråga sig. Just nu är den ganska stor... Den är inte lätt att hantera när man ska plocka upp saker från golvet, knyta skor, ta på strumpor osv... :-) Igår när jag skulle fotografera den lilla sovpåsen så stack magen ut i bilden så jag var tvungen att utföra en balansakt för att enbart påsen skulle komma med på bild...

Idag går vi in i v 39, ca 13 dagar kvar till beräknad leveranstid. På måndag ska vi in för ännu ett vräkningsförsök. Nästa vecka ska bebben UT!!! Lite sammandragningar hit och dit har jag väl, men inte så att man kan kalla det för värkar.

Från gravid.se:
"Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu. Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser."

Nej, det blev ingen bebis igår. Fasters prognos slog inte in. Då återstår att se om Moster Guns progons på söndag stämmer, för idag känns det inte som om det skulle hända någonting. Idag har jag inte ont i ryggen heller.

Men ska man vara lite schysst med bebben så är det ju eg 2 veckor kvar och han/hon kanske inte är riktigt klar med livet där inne ännu. Eller så vågar den inte komma ut efter allt som hörts från brorsorna genom bukväggen... :-)

Men jag börjar vara less nu. Skulle vilja röra mig normalt igen. Drömde en hel del inatt, dels kunde jag kittla bebben genom magen. Den var väldigt kittlig i sidan... :-) Dels drömde jag att jag var nere på squashhallen och längtade efter att spela... Det dröjer nog tyvärr några månader till innan jag kan spela squash, men åh, vad skoj det skulle vara... *suck*

På måndag ska jag vägra gå hem från sjukhuset... Då får de ta ut bebben för att ha en chans att bli av med mig... eller nåt... :-)

Nu har det ryggonda snart gått över helt... Trist! Det var säkert bara ett falsklarm... Eller uppvärmning inför morgondagen, eller nåt helt annat.

Bara att känna efter lite mer eller mindre och gilla läget.

Jag småjobbar lite mer sen ska jag gå ner i källaren och pyssla lite till. Jag håller på sy en liten sovpåse till bebben. Är lite skoj faktiskt... Man får vara nöjd med det lilla så länge...

Är detta dagen D? Dagen när kroppen ska bli mer eller mindre min egen igen? Inte lätt att veta, jag kände ingenting efter gårdagens hinnsvepning även om doktorn själv tyckte att den var bättre än den första hon gjorde...

Men, jag har rejält ont i ryggen idag. Ont, ont, ont. Kanske det är inledande förlossningssmärta. Vem vet?! Eller så har jag bara legat konstigt under natten och inte mer med det. Det lär ju visa sig framöver...

Nu ska jag äta lite mer frukost, se om jag kan snabbjobba lite och sen sova en stund i soffan.

... eller kunde kanske ha varit det i något parallellt universum!

Snön vräker fortfarande ner, i alla fall här på norra delen av Alnön. Björn var ute och skottade igår kväll, i morse och även nu. Vi var ju tvungna att ta oss ut. Det var ju dags för vårt andra besök på sjukhusets obstetriska mottagning!

Denna gång var det ett lite mer positivt besked. "Här har det hänt grejor sen sist!" var doktorns lilla kommentar. Om man ska gå in på detaljer så har jag tydligen öppnat mig mer, ca 2-3 cm nu. Livmodertappen har mjuknat och kortats av lite.  Bebbens huvud har sjunkit längre ned, vilket är nödvändigt så det blir lite motstånd när doktorn hinnsveper. Slutsats, det finns hopp om att bebisen kommer ut detta århundrade i alla fall! Jihaaa!

Framemot eftermiddagen och kvällen ska det vara dags för lite mer sammandragningar. Håll tummarna!

Nästa besök är på måndag morgon, om allt ser bra ut och inget hänt innan dess så kommer det att startas igång då. Troligen blir det då läge att ta hål på hinnorna.

Här händer ingenting... Lite enstaka sammandragningar lite nu och då, men inte något som jag skulle kalla för riktiga värkar. Förhoppningsvis gör de lite nytta ändå, men det känns som om bebben håller sig fast med tårna fortfarande... Jag börjar bli lite less nu faktiskt.

Det är jobbigt att gå omkring och vänta. Man är för trött för att ta sig för nåt vettigt. Ägnar förmiddagarna åt att sova en stund. Vilket är skönt, jag har ju inte haft några problem att somna på kvällen heller, så jag lär ju behöva det... Men man blir ju en zombie några timmar och får inte upp farten förrän framåt eftermiddagen...

Gnäll, gnäll...

Sitter nu och känner efter. Jag har nog lite regelbundna sammandragningar faktiskt. ca 10 minuter emellan. Detta borde ju i alla fall göra någon nytta inför leveransen tycker jag.

Frågan är när själva jobbet är klart. Blir det en januaribebis eller en februari?

Så sitter man här. Nyligen hinnsvept och öm. Vad ska jag göra nu då?!

Iofs skulle lite lunch inte vara fy skam, sen kan man väl gå till brevlådan och se om det kommit någon post idag... 

Under tiden är det bara att gå omkring och vänta på lite sammandragningar. Tanken/planen är att hinnsvepningen retar igång sammandragningar som i sin tur gör att kroppen ställer in sig mer och mer på leverans. Det är alltså inte någon quick-fix direkt....

Jag ska tillbaka på torsdag för att göra om det hela och ev någon annan åtgärd utförd.

Nej, nu får det bli lite lunch och sen lite bestyr från jobbet...

Oj, oj, tiden rinner snart ut! I morgon ska vi in till sjukhuset och se om vi kan skrämma ut bebben... Lite spännande, men jag vet inte om jag tror på att det kommer att lyckas riktigt. Men vi har ju gjort en sån där hinnsvepning redan (i torsdags) och den kanske underlättar morgondagens försök. Håll tummarna!

Från gravid.se (snart slut på information där):
"Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln. "

Nu är skrivbordet tömt, lådhurtsen städad och alla grejor som ska med hem i datorväskan. Konstigt. En konstig känsla att jag inte ska åka dit på måndag, som vanligt... Kommer att kännas lite tomt utan tjejerna och alla roliga diskussioner och bus vi roat oss med i vinter!

Alla mina tre graviditeter har varit helt olika i slutet. Med Anton då var jag utan uppdrag på slutet och kunde därför ha sovmorgon och gå hem tidigt, man var med andra ord tillräckligt utvilad när det väl var dags för förlossning. Med William var det semester innan leverans, så jag hann vara hemma/ledig i 6 veckor innan jag åkte till sjukhuset. Jag hade dock ont i ljumskar och "skelett" så det var inte så trevligt.

Denna gång är man höggravid och vaggar omkring på kontoret, får frågor varje dag om inte bebben ska komma ut snart. Man är trött och sliten, men har förvånansvärt lite smärtor i kroppen jämfört med förra gången. Jag är ju inte direkt jättemobil och tar det lugnt, men det är skönt att kunna sova ganska bra!

Det ska bli spännande att se när bebben dyker upp! Jag tycker att söndag 24 kl 16.07 känns som en bra tid, eller så kör vi på den 27:e kl 09.23 som jag sagt från början...

Idag kan det ha varit sista besöket hos barnmorska Karin. Magen mättes, bebbens hjärtljud kollades, blodtryck, blodvärden och blodsocker mättes. Så även vikten, men den pratas det tyst om... :-)

Magen är tillbaka på extra stor skala, tydligen hade julvikarien ett snålare måttband än Karin, så alla mammor hade fått mindre mage under julhelgerna... :-) Nu är jag tillbaka på den kurvan jag låg på före jul, ungefär. Blodvärdet var också fint, blodsockret lite på gränsen och blodtrycket var alldeles för högt... Trycket bekymrade barnmorskan en del, men efter en stund så kom hon på att själva manschetten varit lite för trång så hon bytte manschett och tog om blodtrycket. Då var det som det skulle sedan. Puh!

Men eftersom ett ökande tryck kan tyda på att förlossningsarbete kan ha smugit igång ville hon göra en "invärtes undersökning" också, inklusive en sk hinnsvepning. Livmodertappen verkade fast och som vanligt, slemproppen verkade ha gått tyckte hon. Men nu är den första hinnsvepningen gjord, nu vet jag vad det handlar om. Vi får se om det händer något ikväll eller i natt, men än så länge känns det inget särskilt. Tur att det är sista arbetsdagen i morgon.

Nu är det bara två arbetsdagar kvar. Det är inte mycket. Igår afton trodde jag nästan att jag redan jobbat klart. Hade riktigt ont långt ner i magen och även bak i ryggen, men inte då, det blev inga värkar. Bara falskt alarm.

Jag har lyckats lämna bort det mesta jag brukar syssla med på dagarna nu. Det känns bra, motivationen och orken är inte stor så här sista dagarna. Får se om det blir en liten "sovmorgon" i morgon, eftersom Björn har lämning på skola och dagis.

Dessutom ska jag på mitt sista besök hos barnmorskan i morgon, sen lär det bara bli sjukhusbesök tills bebben är ute.

Idag kunde jag inte stå emot... Det är rea på Polarn och Pyret... Jag var tvungen att köpa lite fina små kläder till halva priset. Det blev några plagg som var tjejiga, men kommer det en grabb så kan man kanske alltid ge bort dem till nån annan... :-)

...vad bebisen ska heta. Anton bestämde ju namnet på katten...

Senaste önskemålen från honom var att om det blir pojke ska han heta "Måns", var han nu fått det ifrån... Men om det blir en tjej så ska hon heta "Elisabeth", precis som tjejen i filmerna "Pirates of the Carribean", hon som är kär i William Turner... Extra coolt eftersom han har samma förnamn som den killen. :-)

Jo, som en flodhäst eller mindre elefant ungefär...

Denna klump bär jag omkring på hela dagarna. Ungefär 24 dagar kvar enligt beräkning, men bara en vecka enligt förhoppning... :-)

 

... är inte bara jobbigt. Man sprider glädje också... Säg den som kan hålla sig för skratt när jag kommer vaggande in i fikarummet på jobbet... :-D Man är dessutom väldigt kramvänlig. Många vill komma och krama på en eller klappa om magen. Men så ser man ju ut som en stor nallebjörn nästan... förutom pälsen då...

Oj, vad det räknas ner nu! Jag ska bara jobba 5 dagar till, och då hoppas jag att jag inte behöver jobba så mycket... Siktar på att ta lite sovmorgon när det går och gå hem tidigare när det passar. Det blev ju inte någon vanlig vila/ledighet inför förlossningen som jag hade planerat. Men vi får se. Med min vanliga tur så lär jag ha fullt upp hela veckan. :-)

Magen är stor och otymplig, jag är öm i revbenen och ganska så less... Men tänk, snart kan jag knyta skorna själv igen! Härlig lyx som allt för få förstår att uppskatta. :-D

Från gravid.se:
"Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för. "