annawoman

... någon gång lyckas göra nåt skoj (för oss alltså :-) ) till någon fest på jobbet... Vi har ju tänkt det i några år nu! Denna låt är ju rolig:

Varför ska det vara så svårt att komma igång ibland?! Man går omkring och såsar och småplockar lite här och där men inget blir gjort på riktigt!! Jag blir tokig på mig själv! Men nu är i alla fall huset dammsuget, första brödet på jäsning, alla barnen påklädda och snart dags för lunch... Får väl se om det blir lite mer fart efter lunchen... 

Idag är det en stor dag. Det är nämligen systers födelsedag! Hurra, Hurra, Hurra, för Marie idag! Hoppas du får en trevlig dag! Present kommer när vi träffas nästa gång!!

Dessutom är det ju faktiskt Farbror Kungens födelsedag också, så vi skickar ett grattis till honom med!

Anton blir bara större och större, och tänderna trillar ur till höger och vänster.  Just nu har han fyra tänder borta, och dessutom två lösa tänder till. Han ser faktiskt lite rolig ut... :-)

Under alla år på dagis och sedan i förskoleklassen och ettan så har han haft sin lilla trygghetsrutin. Man ska alltid vinka i fönstret. Ettans klassrum är på andra våningen i skolan och när jag var gravid så fick jag förbereda honom på att snart skulle jag inte kunna följa med honom upp till kapprummet. Det kändes lite nervöst tyckte han, men vi gjorde en ny rutin där jag stod på skolgården och väntade tills han kom till fönstret. Det fungerade finfint! Det var dock viktigt att komma ihåg både hej då-kramen och vinkningen.

Nu har han blivit så stor. Snart går han ur ettan och börjar därmed tvåan till hösten. Han är sällan blyg numera, utan är mer framåt och pratar med andra vuxna nu utan att viska. På morgnarna hoppar han ur bilen vid grinden på skolan, jag får knappt en kram, sen springer han in själv utan vinkning... *suck*

För någon vecka sedan var jag med alla barnen på Ikea. Då går Anton några steg bakom oss andra, lite själv sådär. Han skulle väl prova på att vara på shopping "själv".

Det lilla modershjärtat sörjer lite att han "klipper av navelsträngen", men samtidigt blir man ju stolt när de klarar sig själva. Man får passa på att krama dem lite extra vid läggdags, då är de mest mottagliga... :-)

Idag har det bakats lite här på gården. Schackrutor är (ibland) Williams favoriter (beroende på vilken sida han vaknat på just den dagen). Denna gång gjorde jag flera rutor (inspirerad av grannen Evas vackra kakor), men med mina barnsliga färger. De blev inte världsvackra, men ändå ganska roliga. Jag måste bli bättre på att ta ut dem tidigare ur ugnen så att det vita får vara vitt, men tiden i receptet säger ju 10 minuter...

... och därmed ska cyklarna fram. Hilma, som inte kan cykla riktigt ännu, fick en barnvagnsmobil att roa sig med istället. Dessvärre verkar den vara bra att somna till, hon har inte varit vaken många minuter i vagnen.

  

Idag kom grannen Lennart till sitt hus för att kolla över vattenledningarna innan sommarvattnet slås på. Det tog inte lång stund innan Anton och William sprang över för att besöka honom. När jag hittade dem så stod de i källaren och snickrade för fullt. Varsitt svärd och sköld fick de till. Lennart tyckte det var trevligt att få lite sällskap.

Pappan befinner sig i USA för närvarande. Det finns ju som bekant en viss osäkerhet kring flygresande nu när vulkanen är igång. Men ungarna skickar en hälsning och många kramar tvärs över Atlanten!

Anton tappar tänder till höger och vänster för närvarande. Förra veckan rök den femte, i nederkäken denna gång. Efter denna har han en till lös tand.

Vi har en rolig katt. Sedan vi bytte dörr i vintras så utnyttjar han fönstret i dörren för att få komma in.

Jag bakade kokostoscan idag igen. Denna gång blev det bra. Men jag hade fått lite tips från en tjej i syjuntan...

Receptet hittar man här: Kokostoscakaka

Jag gräddade bottnen lite längre än angivet i receptet, så att jag var säker på att ytan stelnat över hela kakan. Sedan tog jag ut den och den fick stå och vila en stund, ca 10 min, medans jag kokade toscan. Det var då lättare att breda ut toscan utan att det sjunker ihop. Fast jag hade för lite kokos så jag bakade bara en halv sats.

Hilma är lite rolig. Hon är väldigt förtjust i en pumptvål som står uppe bredvis skötbordet. Det är en dödskalle på den... Varje gång hon ligger där uppe så pratar hon med dödskallen. Flyttar man tvålen så letar hon åt den så hon kan prata.



Så här fin var hon i lördags när hon var nybadad. Ny klänning och fluffigt hår.

Lördagen ägnades förutom promenader även åt skrubblek...

Jag har tidigare målat väggarna i skrubben under trappen och nu var det dags för Björn att göra sin insats. Han lade in parkettgolv, samma som vi har i resten av undervåningen och bytte ut lampan där inne. Det är riktigt trevligt där inne nu, lättare att hitta det man behöver och lättare att hålla rent. Jag införskaffade en hurts med trådkorgar tidigare så vi har någonstans att förvara städattiraljer odyl. Nu ska det bara upp lite krokar för väskor.

  

Lördagens middag blev bra. Jag följde receptet på potatispurén och messmörssåsen till 90%. Jag blev snål och köpte vanliga potatisar istället för mandelpotatis, jag hade glömt att det skulle vara maizena så jag fick ta vanligt mjöl istället och jag skippade konjaken i såsen. Men det blev gott! Det blev ganska snyggt också! Med torrare potatispuré i rullarna så höll de formen.

Älgköttet blev en vanlig stek tillagad i stekpåse, som jag dessvärre råkade ha sönder när jag skulle justera stektermometern. Det blev halva tiden med påse och halva tiden med öppen påse...

Men som Anton sa:
"Mamma, vad är det för kött?"

"Det är älg."

"Mums, inte visste jag att älgkött var så lent!"

Efter en trilsk inledning spelar Anton i den andra och sista innebandymatchen för säsongen.

Idag är det "gör om"-dagen. Jag blir lite irriterad när saker inte blir som jag önskar...

Därför blir det älgstek med messmörssås och potatispuré till middag även denna lördag. Nu ska moset stå kvar på plåten, jag vill INTE se några blaffor...

Håll tummarna...

Dessutom måste jag prova att baka chokladkaka med kokostosca också. Den blev väldigt geggig när jag försökte förra gången, trots att jag följde receptet. Så nu har jag pratat med andra bagerskor och fått lite tips. Nu jämarns ska det bli bra...

Resultatet presenteras i bilder senare under helgen...

På påsklördagens kväll skulle jag och mamma tillaga ett recept som jag hittat på internet. Det såg så gott ut... Älgstek och potatispuré med västerbottensost och messmörssås. Bara godsaker alltså.

Så här skulle det se ut:


Det blev väl inte riktigt som vi hade hoppats... Ingredienser fattades, älgsteken rullade ihop sig, potatispurén råkade bli vanlig mos av bara farten (och därmed lösare än vad den skulle vara), kavlandet av smördeg gick för långt...

Så här såg potatisrullarna ut innan de åkte in i ugnen. Gissa om vi skrattade gott...


Den färdiga tallriken såg ut så här:


Iom att moset blev för löst och jag kavlat smördegen för tunt så blev mosrullarna bara till blaffor. Men de smakade riktigt gott även om de inte var vackra!

Sällan har en middag tillagats och ätits med såna gapskratt... :-)

Påsken tillbringades hos Far och Mor i Barsta. Vi lastade in hela familjen i bilen, som är lite för liten för oss, och drog vid 13-tiden på skärtorsdagen. Katten var avlämnad hos fastern i stan.

Vi åt påskmat och tog en liten promenad på långfredagen och tillbringade lördagen på barndop i gamla hemma, i Håll, Ullånger. Trevligt att träffa kusinerna. Söndagen tillbringades i lugn och ro. Pappa och Björn rengjorde taket på altanen och sen däckade de i soffan.

Påsken i snabba bilder:


   

Det finns inga dåliga väder... Hilma och jag tog oss lite frisk luft i vårregnet. Skönt!