annawoman

I förmiddags målade jag klart taket i nya matrummet. Hurra!!! Nu kan man börja tapetsera om man vill! I sovrummet ska taket målas ett varv till sen är det också klart! Lite pirrigt med tapeterna bara, där har man ju bara en chans... Färg kan man ju alltid lägga på ett lager till om det inte blev riktigt bra...

Fast jag ska nog lägga en timme idag på att plantera 20 penséer, det är ju faktiskt vår!

Anton gjorde ett kanonjobb med majblommorna! Han sålde av hela väskan, till ett värde av 950 kr. Det gav honom själv 110 kr (plus dricks) och så fick han behålla väskan. Gissa om han blev glad när han såg pengahögen, och att den var till honom!

Iofs har det köpts en del majblommor av släkt och vänner, men han har knatat runt i gårdarna här på norra ön alldeles själv och sålt en hel del med!

Kan man vara annat än stolt?!

Min dotter är full fart... Hon är på jakt hela tiden. Har man glömt att stoppa ett skohorn i något av kökets lådhurtsar så nog är hon där direkt och börjar riva ut. Hennes senaste nöje är att slänga ut tuttarna från altanen, genom räcket, och förhoppningsvis finns någon brorsa där nere för att plocka upp. Idag hade hon tagit en fjärrkontroll från tvrummet och slängt ut. Björn hittade henne där ute, fnissandes nöjt... Hon brukar finta en också. Ibland när man står ivägen så slänger hon iväg det hon har i handen så att man ska plocka upp det och hon därmed kan smita förbi...

Vad gör man?!

William är en rolig kille han... Tidigare idag kom grannen Axel ner, följd av sin mamma, för en lekstund på eftermiddagen. När William ser att de kommer springer han ut på bron, och ropar med myndig stämma (så myndig som en 6½ års kille kan låta):

"Var hälsade, Mångubbar!!!"

Sedan skuttar han in, och från hallen ropar han ut när de kommit lite närmare, med samma stämma:

"Herr Olsson är också här idag!"

Herr Olsson är William och Axels klasskamrat...

Idag inleds försäljningen av majblommor i Sverige. Denna gång så har min kära Anton fått lov att sälja. Han är för närvarande ute med väskan över axeln, promenerar runt i gårdarna här i byn. För några år sedan vågade han knappt säga "Hej!" när någon tittade på honom... Tänk vad de växer fort och lär sig mycket!

Men mamma-hjärtat oroar sig fortfarande för hur det går. Kommer han att räkna rätt? Kommer det att bli rätt med växel av pengar? Han går väl ordentligt efter vägen? Aktar sig när det kommer bilar? Ser sig för ordentligt när han korsar vägen? Ja, ja, om en timme är han hemma igen...

William fick igår ärva Antons cykel, då Anton fick en bättre begagnad från en kollega till Björn. Nu har Willis tjejbesök idag och de är ute och cyklar. Självklart så frågar han om hon har stötdämpare på sin cykel som hon har hemma. Vad är stötdämpare undrar hon. Men eftersom han egentligen inte vet riktigt själv utan bara slänger sig, så där lite grabbigt, med coola ord så får Ines inte något direkt svar... Det börjar ganska tidigt det där grabbiga beteendet tydligen.

När jag var liten var jag löjligt förtjust i Drömmar. Så förtjust att min moster bakade till mig ibland, jag fick en alldeles egen liten låda med kakor. Gissa om jag var nöjd... :-)

I helgen kom mor och far på besök. Mamma hade lagat mat som hon tog med, mumsigt goda kalvkotletter i supersås. Till det blev det potatisgratäng. Hur gott som helst! Dessutom hade hon haft en dag med extra mycket energi och bakat två sorters kakor till oss, varav en låda med Drömmar. Mums, mums! Vet inte om jag ska stoppa in dem i frysen, eller om jag ens hinner stoppa in dem i frysen...

Hilma har hittat lite roliga saker att roa sig med. Hon gillar böcker, helst med djur som hon kan prata med. :-) På fredagskvällen upptäckte hon även en trevlig kökslåda. Det var väldigt skoj att kasta ut besticken...

 

Tänkte jag ska ta och dela med mig av det kaos vi för tillfället lever i...

 
Altanen är för närvarande en uppställningsplats av diverse byggprylar och köksprylar. Antalet grejor minskar dock snabbt där ute så till helgen kanske man kan ta en fika...


Kylskåpet tillbringar sin tid i hallen. Det har dock aldrig varit så tyst, så där får det nog stå kvar.


I nya matrummet och gamla köket har golvvärmen kommit på plats de senaste dagarna. Nu väntar inläggning av parkettgolv och sedan täckning med skyddspapp inför målning och tapetsering.

 
Lekrum och tvrum delar på förmånen att få agera matsal för tillfället. Det är dammigt och plottrigt och lite småtrångt. Men det fungerar.

 
Lekrum från annan vy och den nylagda golvvärmen i det blivande sovrummet.

Vi är diskbänkslösa, spislösa och diskmaskinslösa. All diskning sker i källaren. All "matlagning" sker via hämtmat och mikrovågsugn. Om allt går som jag vill så får vi tillbaka spis och diskbänk i morgon eller på lördag. Håll tummarna på att jobbet går fort för byggubbarna!

Jag har ett knä som är lite konstigt. Det är som något är löst där inne och knäpper när jag belastar det. Jag har inte ont av det direkt, men jag är rädd att jag snedbelastar resten av benen/höfter/kropp eftersom detta är obehagligt. Finns det nåt att åtgärda, som inte förstör knät mer, så vill jag gärna det.

Igår var det dags att magnetfotografera knät. Inget knasigt har hittats på vanlig röntgen, så nästa koll blir alltså magnetkamera.  Instruktionerna för en sån undersökning är underliga bara de... Ingen mascara eller kosmetik på sig. Inget hårvax....

Väl där fick man hoppa ur alla kläder, behålla trosor och strumpor och hoppa i en sjukhusrock. Jag fick ligga som mannen på bilden nedan, med knät fastspänt i nån kameramanick. Sen fick jag hörlurar med radio i och instruktioner att inte röra mig, och absolut inte benet som skulle fotograferas.



Människan bygger bilar, flygplan, raketer, stereoapparater och allt möjligt. Men denna maskin var konstig... Att magnetfält och radiovågor kan låta, och måste låta, så mycket! Ena stunden knakade det för att lite senare knäppa. Det tutade och pep och dunkade och vibrerade om vartannat. Varför kan man inte göra en sån här maskin som är tyst? Dessutom fanns det hela tiden ett kvittrande ljud i bakgrunden, som fågelkvitter ungefär. Men det hörde också till maskinen... Konstigt! :-)

Ibland pratade sköterskan (eller läkaren eller vad hon var) och sa att nu var det paus och då fick jag hosta och röra lite på mig om jag ville. Sen körde ljuden igång igen. Ungefär en halvtimme tog min undersökning. Det var spännande! Nu får jag vänta ett tag tills min husdoktor har fått resultatet från det hela...

En ytterligare fördel med denna undersökning var att jag fick ligga i lugn och ro, utan någon som ropar "Mamma, mamma!" hela tiden. Det är man inte bortskämd med! :-)

Det är mycket nu... Sovrummet är "i princip" klart. Det ska spacklas, målas/tapetseras, läggas in golvvärme och golv, och smygarna kring balkongdörrarna fattas också. Men i princip... :-) Samma gäller i blivande matrummet. Golv och golvvärme, spackla och måla/tapetsera. Inte så fasligt mycket alltså...

   

MEN! Då kommer vi ju till krånglet. Gamla hus har inga räta vinklar, det är ett som är säkert! För att vi ska få ihop golven mellan köket och nya matrummet måste vi rikta upp det gamla köksgolvet. Det skiljer i dagsläget flera cm från ena änden av öppningen till den andra.

 

Just nu har vi ingen spis och ingen diskbänk, kylskåpet står ute i hallen. Diska får man göra i källaren. Förhoppningsvis blir det inte så långvarigt detta. På tisdag hoppas jag ha tillbaka lite grejor, dock lite temporärt. Golvvärme ska ju läggas in eftersom vårt element gick förlorat iom att väggen revs. Vi kanske får vänta ett tag på detta eftersom betongen i nya delen inte är riktigt torr ännu.

Puh!

Hilma är förtjust i vår snickare Sören. Hon sticker alltid fram nosen och ropar "hej, hej" när hon får chansen. Jag har försökt att stänga skjutdörren mellan kök och lekrum för att få lite mindre oväsen, men då blir hon galen! Hon ska bums ut i köket och säga hej... Hon vräker undan stolar och annat jag ställt ivägen för henne.

 

Så fort han sitter vid matbordet på någon fikarast ska hon vara med, vill sitta i barnstolen och äta nåt hon med. Hon sitter och fnissar och "pratar" med honom... :-)