Att känna att man lever...
I går eftermiddag var det Luciacup i squashhallen. Skoj, skoj! Trodde jag skulle möta en tre-fyra tjejer och sen vara bra med det, men INTE då! Det var spel alla mot alla. Tjejer som killar. Vi var 16 anmälda, vilket innebar 15 matcher, först till 11 poäng...
Det var jätteskoj! Ett enkelt handikappsystem var uträknat beroende på vilken nivå man spelar på i stegen. Någon motståndare jag mötte fick börja på -8 poäng mot mina 0... Jag vann två matcher och fick 10 poäng i två matcher, så det blev ganska många bollar. Totalt sett spelade jag i 3 timmar, minus ca en halvtimme för pauser och väntetid. Det är mycket squash det... :-)
Idag känns det i kroppen. Har ett fint blåmärke på ena armen och ont både här och där. Fläskfiléerna har fått sig en rejäl duvning... Kan knappt vänta tills det är dags för nästa match! :-)
Det var jätteskoj! Ett enkelt handikappsystem var uträknat beroende på vilken nivå man spelar på i stegen. Någon motståndare jag mötte fick börja på -8 poäng mot mina 0... Jag vann två matcher och fick 10 poäng i två matcher, så det blev ganska många bollar. Totalt sett spelade jag i 3 timmar, minus ca en halvtimme för pauser och väntetid. Det är mycket squash det... :-)
Idag känns det i kroppen. Har ett fint blåmärke på ena armen och ont både här och där. Fläskfiléerna har fått sig en rejäl duvning... Kan knappt vänta tills det är dags för nästa match! :-)
Kommentarer
Trackback
