Upprop!
Så har man varit på upprop i första klass med Anton. Spännande! Han var lite nervös innan, tyckte inte det skulle bli skoj alls. Fritids är hur kul som helst, men skolan den kunde han strunta i...
Det kändes ju ännu större när vi kom till skolan och alla barnen dimper in och en hel drös med föräldrar... Något speciellt var på gång! När klockan ringde så öppnade fröken dörren.
Anton fick sitta vid samma bord som sin kompis Albin, vilket var väldigt bra. Men han har inte lekt med honom på hela sommaren, så det var lite blyga ögonkast! När det var dags för alla föräldrar att gå så fick jag stanna kvar. Jag satte mig i ett av hörnen och bara tittade på. Efter en stund gick jag ut i korridoren där andra föräldrar också satt. Det var många storögda barn idag. Två tjejer började gråta av spänningen! Vilken tur att fröken tagit med ett klassgosedjur som de fick låna!
Sedan var det dags för rast och efter det skulle barnen delas in i grupper och ha skolaktivitet. Antons grupp gick ner på Tunet och jag var kvar på skolgården. Hans lilla hand hittade frökens, och sen var det inga problem. När de kom tillbaka var det dags för lunch och då passade jag på att åka till jobbet. Bara han lär känna fröken och kommer igång med lekandet så kommer han att tycka det är jätteskoj!
Det kändes ju ännu större när vi kom till skolan och alla barnen dimper in och en hel drös med föräldrar... Något speciellt var på gång! När klockan ringde så öppnade fröken dörren.
Anton fick sitta vid samma bord som sin kompis Albin, vilket var väldigt bra. Men han har inte lekt med honom på hela sommaren, så det var lite blyga ögonkast! När det var dags för alla föräldrar att gå så fick jag stanna kvar. Jag satte mig i ett av hörnen och bara tittade på. Efter en stund gick jag ut i korridoren där andra föräldrar också satt. Det var många storögda barn idag. Två tjejer började gråta av spänningen! Vilken tur att fröken tagit med ett klassgosedjur som de fick låna!
Sedan var det dags för rast och efter det skulle barnen delas in i grupper och ha skolaktivitet. Antons grupp gick ner på Tunet och jag var kvar på skolgården. Hans lilla hand hittade frökens, och sen var det inga problem. När de kom tillbaka var det dags för lunch och då passade jag på att åka till jobbet. Bara han lär känna fröken och kommer igång med lekandet så kommer han att tycka det är jätteskoj!
Kommentarer
Trackback
