Stora killen
Findus har blivit så stor.
När han var mindre kunde han spinna så hög att man inte hörde sina egna tankar. Det gör han inte längre. Han spinner sådär vuxet...
När han var mindre så kom han springande uppför hela trappen, sladdade runt hörnet och flög ungefär från sovrumsdörren fram till sängen. Bara för att han hörde att man bäddade och skakade täcken. Det gör han inte längre. På sin höjd så kryper han in under täcket om han just då råkar befinna sig på övervåningen.
När han var mindre så hade han "tokrus" varje kväll vid 22-tiden. Han sladdade och jagade sina leksaker runt, runt. Det gör han inte längre. När klockan är 22 så sover han helst i ett knä.
När han var mindre så brukade han busa mitt i nätterna. Han kunde väcka oss när han "lekte med lego" i pojkarnas rum, eller letade efter en liten Hugo att dänga på. Vi var tvugna att ha sovrumsdörren stängd för att få sova lugnt. Det gör han inte längre. Nu sover han vid mina knän eller fötter ända tills det är dags att vakna på morgonen.
Som tur är så är han lika gosig som tidigare. Lika mysig och ska alltid ligga i knät när man ser på tv. Lika pratig om han inte får den uppmärksamhet han vill ha.
Findus är den bästa katten! :-) Nu ska jag lyfta upp honom från mitt knä, höra hans lilla mjau och bära upp honom till sängens fotända, sen ska vi båda sova gott hela natten!!!
